Har varit lite dämpad i några dagar och har därför varit lite dålig på att uppdatera min blogg.
Jag blir så ibland. Efter att ha levt med mig själv i snart 28 år, har jag börjat lära mig hur jag fungerar. Jag är en känslomänniska och mina känslor kan pendla ganska rejält. Så ena dagen är allt fantastiskt och jag älskar allt och alla och dansar på moln. Nästa dag ligger jag under täcket och önskar att jag skulle upphöra att existera för en tid. Men nu mår jag bättre. Och känner mig gladare.
Idag har jag varit till Gävle. Försökte reda ut lite krångel som jag har åstadkommit under min studiegång. Det gick inte helt perfekt. Men jag känner att jag ialla fall har börjat ta itu med det. Det jobbiga är när man blir hänvisad från en person till en annan. Nåväl, ska fortsätta att nysta upp min oreda imorgon.
Gävle visade sig ialla fall från sin bästa sida. Det var grått och regningt i Uppsala när jag och Frida lämnade staden. (Frida fick följa med som sällskap.) Men ju närmare Gävle vi kom desto finare blev vädret. Och framme i Gävle sken solen så vackert och jag kände livsglädjen återvända.
Sprang som sagt runt och träffade lite administratörer och lärare en stund. Hann också med en lagom rolig toalett incident, som jag dock väljer att inte berätta här, eftersom den kan anses som osmaklig och inte uppskattas av folket. Om det dock finns någon som uppskattar dråpligheter på toaletter, så kan jag berätta historien för dig i ett mindre offentligt sammanhang.
Träffade en före detta klasskamrat i skolan också och gjorde henne sällskap när hon åt en sen lunch. Det var riktigt trevligt! Och vår korta pratstund förgyllde verkligen min dag.
Jag och Frida åkte sen hem till Hannes, eller Lord Brandel som han så högtidligt titulerar sig nuförtiden. Där bjöds det på kaffe och chokladbollar. Hannes har varit till Indien och hade till vår stora förtjusning med sig presenter hem till oss. Frida fick en vacker scarf och jag en väska, med elefanter på. Hur fin som helst! Om alla mina grejer ryms ner i den, ska jag ta med den till skolan i morgon.
Sen var det raka vägen hem. Eller nästan rak. Svängde in via Ica Maxi och shoppade godis och sånt. Passade också på att köpta spolarvätska och fylla på den, när vi ändå stod stilla. Och jag vet att det är lite töntigt men jag känner mig faktiskt lite kaxig när jag vänder upp motorhuven och står där och grejar. Ja, jag vet att det är något som alla kan göra. Men jag känner mig lite tuff och jag brukar faktiskt få några imponerande blickar. Eller så är det bara vad jag inbillar mig.
Kvällen avlutades på Bandstolsvägen i Gottsunda.Tonårskul/torsdagskul med ett gäng högljudda grabbar och en handfull med ledare. Fina människor.
Efteråt skulle jag träffa en vän och medan jag står och väntar på honom kommer en kvinna ut ur en trappuppgång och tänder en cigarett. Jag tyckte hon ser bekant ut, men tänkte inte mer på det, utan stod bara där och mindade min egen business. Kvinnan frågade plötsligt om hon ska låsa upp dörren åt mig, ifall det är dit jag ska. Men jag förklarade att jag bara väntar. Sen frågar hon med ett leende: "Jobbar du fortfarande där?" och nickade mot vår anspråkslösa tegelbyggnad. Jag blev överraskad av att hon kände igen mig, men svarade att visst gör jag det. Vi började prata om Lördagskularbetet och om folk som jobbat där innan. Hon berättade om sin familj och jag då kom jag på vems mamma hon var. Hennes telefon ringde sen och han som jag väntade på kom och mötte mig. Så vårt samtal avslutades med ett leende och en vinkning. Men jag kan konstatera som jag konstaterat så många gånger tidigare: Jag älskar människor! Älskar att möta människor. Att prata med dem. Att försöka möta dem i deras situationer. Sådana möten förgyller mitt liv och ger mening till det.
I morgon är det föreläsning på schemat.
Frida i solen på skolans parkering.
Hannes, the awesome, har gjort en "I am awesome"-burk, inspirerad av min "livet är värt att leva"-burk. I approve and like!
Hannes är inte bara Hannes längre. Hans nya titel är Lord Brandel of Chaol Ghleann.
Fridas vackra scarf och min fantastiskt fina väska, men elefanter! Tusen tack, världens bästa Hannes!
