Livet utan bil
I söndags när vi kom hem från grabbarnas möttes vi av en brinnande bil. Den stod på parkeringen, utanför vår lägenhet och brann. Jag gisssade att någon redan hade ringt in det, men ringde ändå 112, för säkerhets skull. Tanten jag pratade med informerade mig om att brandmännen redan var på väg. Och en halv minut efter att jag avslutat samtalen rullade en brandbil in på gatan.
Jag och Frida avlägsnade oss från platsen. Det fanns inget vi kunde göra. Och vi hade inte sett något heller, som kunde vara till intresse för polisen.
Konstaterade i alla fall att jag var glad att "min" bil står på mammas parkering på Åland för tillfället. Det är faktiskt ganska skönt att vara bilfri. Lite mindre att tänka på, och oroa sig för. Lite mer bussande blir det förstås. Men kollektivtrafiken är bra den också. Bra för miljön och bra plats för filosofiska funderingar.
Före.
Efter.