Twenty seven.
Hur gick det här till? Vad var det som hände?
Om två dagar fyller jag 28. Känner mig inte en dag äldre än 21.
Helt sjukt. Kan inte förstå det riktigt.
Har en hat/kärlek-inställning till födelsedagar. Är fortfarande barnsligt förtjust i att få presenter och bli uppvaktad och få en massa grattis-hälsningar och annat som fyller på min kärleks tank. Men en del av mig brukar också bli sugen på att springa och gömma mig när det drar ihop sig till födelsedag. Och det är väl lite så jag känner nu. Önskar att jag kunde hoppa in i en bil och bara köra. Men bilen står på Åland och jag sitter här i mitt rum. Och min födelsedag är om två dagar.
Ännu ett år har gått. Mycket har hänt under det senaste året, men mycket är detsamma.
♥
Igår på eftermiddagen kom Hannes hit från Gävle. Vi fredagsmyste med tacomiddag och chokladbollar och kaffe. Kvällen fortsatte sen med film (Guldkompassen) och lite godis och chips. Avslutade aftonen med en massa prat. Men sen blev jag så trött och för att undvika att jag skulle börja prata en massa dumheter, som resultat av trötthet, så avrundade vi kvällen.
Steg sen upp i ganska god tid idag och förberedde en rejäl frukost åt mig och min gäst. Vanligtvis är jag inte så förtjust i att äta frukost, men när man har gäster är det lite mysigare. Under hela förmiddagen tog vi det ganska lugnt. Jag och Hannes placerade oss i varsin soffa och språkade om allt mellan himmel och jord. När klockan blev halv två, bussade vi in till stationen och Hannes tog tåget hemåt.
Roligt med vänner som hälsar på.
Mindre roligt med tidigare forskning om empati bland socialarbetare. Som jag borde läsa om.
I morgon kommer Frida hem.
Och jag ska njuta av min sista dag som 27-åring.
Oh dear...
Mike sjunger om hur det känns att vara 27 år.