ellinors funderingar

I fredags när jag skulle ta tåget hem från Stockholm hoppade en familj, bestående av mamma och två barn under 10 år, ombord på tåget i sista minuten. Jag uppfattade att de hade varit på Gröna lund och skyndat sig till spårvagnen och sen sprungit till tåget. Barnen bad mamman fråga konduktören om det fanns vatten ombord på tåget. När konduktören kom för att kolla biljetterna frågade mamma honom om det. Men tyvärr kunde inte konduktören hjälpa. När han hade gått därifrån började dottern gråta. Inte "gnäll-gråt", utan ett hjärtskärande," trött efter hela dagen på Gröna lund och nu  jättetörstig"-gråt. Mamman försökte distrahera henne med att hon kunde ringa till pappa. Så där satt hon och hulkade i telefon med sin pappa och berättade om hur törstig hon var. Mitt hjärta brast lite och jag letade genom min väska och hittade min vattenflaska. Vattnet var säkert varmt och inte så gott, men det var vad jag hade att erbjuda. Så jag tassade fram till familjen och överräckte min flaska. Log mot mamman och förklarade att det var vanligt kranvatten. Hon log tacksamt mot mig och ungarna stirrade på mig som om jag var en galning... Jag gick tillbaka till min plats och fortsatte läsa min bok. Hörde hur mamman pratade om att barnen kunde dela på vattnet som den "snälla tjejen" gett dem. Nån minut senare dök de två barnen upp vid min plats. De gav tillbaka den tomma flaskan och tackade. Mamman vände sig om och tackade mig hon också, och förklarade att de hade varit tvungna att springa till tåget. Och jag nickade och log och sa att jag förstår hur det kan vara. Vem har inte varit sådär äckligt törstig nångång?!

 

Nu berättar jag inte detta för att visa hur fantastiskt snäll jag är. Utan jag ville berätta det för att jag än en gång blev påmind om att det krävs så lite för att hjälpa någon annan. Och det känns så gott! Bästa som hände på hela dagen.. kanske hela veckan! :)

 

Idag har jag varit på gudstjänst och efteråt gick jag och Frida in till stan. Vi åt lunch på en asiatisk restaurang. Efter det gick vi och såg på lite smycken och kläder, och köpte en födelsedagskort till en av mina fantastiska passenger-vänner, Clare, som bor i Brighton. Hon fyller egentligen idag. Men hon får kortet några dagar för sent. Tror ändå att hon kommer att bli glad. Hoppas det!