Och så helt plötsligt, så kom han gående där med sin gitarr, som om det var det mest naturliga i hela världen.
Vad gör man? Jag skyndade mig fram till honom. Hojtade glatt: "Mike!! Welcome to Sweden!". Slängde fram min hand för att presentera mig och där tog min smidighet slut, om jag nu någonsin hade haft någon, och min starstruckness tog över och jag flummade fram "Ellinor..that's my name.. hi..". Mike var i alla fall snäll och hälsade glatt och funderade lite vart han skulle ställa sig. Han pratade lite med sitt folk, han hade 4 personer med sig. Och jag backade respektfull. En tjej gled upp vid min sida, Jenny. Hon var lika exalterad som jag. Mike och gänget bestämde att han skulle ställa sig nedanför scenen i Kungsträdgården och vi fick placera oss på några bänkar framför honom. Klockan var kvart i tolv och det var inte så mycket folk på plats. Kanske runt tio personer. En svensk tjej som hörde till "hans folk" ringde nån och bad dem komma ner.. Hon var nog lite nervös att ingen skulle dyka upp. Och visst var det tråkigt om inte fler skulle komma, men jag var samtidigt säker på att så fort Mike börjar sjunga så skulle folk samlas.
Jag och Jenny satt och småpratade. Det visade sig att vi hade en gemensam vän, nämligen Lisa från Holland. Jag passade också på att prata lite med Mike. Men jag ville inte störa honom allt för mycket när han höll på att göra i ordning och stämde sin gitarr. Frågade ialla fall vart Stu höll hus och Mike berättade att han hade fått problem med sitt visum inför USA/Kanada turnén, och han hade därför blivit tvungen att åka till London och fixa lite grejer. Jag berättade också att that guy in Japan fyllde år dagen efter och frågade om Mike kunde tänka sig att skicka en hälsning till honom sen efter spelningen. Och det lovade han att han kunde göra. Jag satt mest bara där och kunde inte fatta att jag äntligen fick träffa honom. Det var så surreal. Och han var så naturlig. Nån sprang iväg och köpte en expresso åt honom, han soundcheckade lite och spelade Caravan. Frågade mig och Jenny om det lät bra och vi nickade, log och visade tummen upp. Mike ursäktade sig sedan och sa att han kommer tillbaka om några minuter. Han tog sin gitarr och gick och sjöng upp lite en bit bort.
Det hade samlats lite mera folk nu. Och Jennys kompis Sandra hade också gjort oss sällskap på fösta parkett. Hon skulle vara tvungen att skynda iväg till jobbet strax efter spelningen och satt och mumsade i sig en sallad.
Och sen blev klockan tolv och Mike körde igång. Fråga mig inte vilka låtar han spelade.. Jag var lite för starstruck för att komma ihåg det. Det var en tjej som kom fram till mig strax efteråt och frågade vilka låtar han spelat i början, och till och med då kunde jag inte komma ihåg det.. Men har spelade ialla fall tre helt nya låtar som han skrivit veckan innan. Och han var som han alltid är; rolig, charmig, väldigt ödmjuk och genuin. Han skämtade om hur artiga svenskarna är, berättade om hur polisen kom och körde bort honom förra sommaren när han spelade i Stockholm, men den här gången hade han tillstånd, frågade om det var okej att säga "shit" i Sverige och sparkade av sig sina skor och stod och spelade barfota.
utan skor och solglasögon.
Han frågade om någon hade någon önskelåt. Utan att tänka efter slängde jag ur mig "Last unicorn", en annan tjej sa "I hate". Och han nickade och spelade först Last unicorn och sen I hate. Känns nästan som om jag kan säga att han spelade Last unicorn för mig.. eller hur?!
Inför den sista låten, Holes, bad han oss att stiga upp och komma lite närmare. En sån inbjudan tackar man inte nej till.
I took a picture of the guy on stage..
and I guess, he took a picture of me singing Holes. Picture from sonymusicsweden's instagram.
Not a big crowd but, we had a great time! Photo from DaanGrasveld's twitter.
Spelningen tog slut och Mike uppmuntrade oss att, istället för att ge pengar till honom, ge pengar till nån annan som vi träffade på under dagen, en gatumusikant eller tiggare eller någon annan som såg ut att behöva vår hjälp. Han uppmuntrade oss också att dela allt vi spelat in på våra telefoner på youtube.
Han stannade sedan kvar och började signera en massa kort och ta bilder tillsammans med alla som ville. Jenny och Sandra trängde sig fram, eftersom Sandra måste iväg till jobbet. Jag stod lungt och väntade. Jag ville ha lite quality time med karln och tänkte låta de andra härja klart först..
Surrounded by people.
Och sen var blev det min tur då.. Jag visade honom skylten som jag gjort åt that guy in Japan. Mike fick sig ett gott skratt och blev imponerad av klistermärket som Mikey gjort. Jag frågde om han kunde skicka en hälsning om jag filmade, och det ställde han upp på. Även om det var lite förvirrat, skulle jag filma eller fota?! Efteråt bad jag honom signera skylten, eftersom jag hade tänkt skicka den till Japan. Samtidigt som jag frågade det, frågade Mike om han fick behålla skylten. En till förvirrad situation, där jag sa att han sboslut fick ta den, men han sa nej, men om jag skulle skicka den till Mikey så kunde han absolut signera den.. Sen frågade jag om jag fick ta en bild med honom. Dan ställde upp som fotograf. Tog mig också friheten att be om en kram, och det fick jag också. Efter kramen och allt skojande såg Mike lite mer allvarligt på mig, nickade mot skylten och sa "that's very sweet of you.. doing that.. thank you.". Kärlek, bara kärlek. Innan jag lämnade honom hann jag också nämna ett tea party som vi, dvs jag, Mikey, Rana och Lisa, planerat i Japan till våren, där han är hedersgäst. En helt galen idé som vi hittade på en söndageftermiddag när vi hade för lite att göra.. Han skrattade och kommenterade något om "the whole gang.. I wouldn't want to miss that..!"
Jag kunde inte bara gå därifrån sen. Utan satte mig ner med Jenny och såg på när Mike skrev några sista autografer och plockade ihop sina grejer. En tjej kom och satte sig med oss. Hon hade vaknat så sen, så hon hade kommit ner till Kungsträdgården i sitt pyjamaslinne.. Och hon tyckte jag var hard core som kom "hela vägen" från Uppsala. Jag pratade lite med Dan också om morgondagens Allsång på Skansen och om att de skulle åka vidare till Norge sen.
Medan sedan Mikes folk gick åt ett håll, gick Mike iväg för att äta lunch med en väninna och en bebis. Och jag och Jenny satte punkt för den här dagens Passenger äventyr. Vi gjorde sällskap en bit på vägen och funderade om vi kanske skulle träffas på Allsång på Skansen dagen därpå. Det visade sig sedan att hon inte kunde komma, men vi ses säkert på Passenger konserten i Stockholm i Oktober.
Jag var så lycklig på tåget hem den eftermiddagen! Ler fortfarande som en idiot bara jag tänker på den där dagen. Och det bästa av allt.. Jag fick träffa Mike dagen därpå också..!!
Och videohälsningen till Mikey blev en perfekt present och väldigt uppskattad! Mission accomplished!
Filmade de tre nya låtarna och la ut dem på youtube (Mike sa att vi skulle göra det, så jag har hans välsignelse!), och här har ni en av dem, "Scare away the dark":
