Born to run...?!
Hur många tror att jag kommer att klara springa 10 km i september?
Jag är själv lite tveksam. Men jag anmälde mig, och Frida, till Lidingö tjejlopp för några dagar sedan. Betalade 400kr för det, per person. Så nu är det bara att börja röra på fläsket. Stundtals känner jag "vadå? hur svårt kan det vara?!". Men sen när jag är ute och lunkar och närmar mig 3 km, då känns det inte lika självklart längre.
Ja, jag är en flåsis.. som ungefär klarar att springa 3 km nu, utan att dö. Men om några månader ska jag klara 10. Det är planen. Det är målet!
Det har hänt mycket annat trevligt under den senaste veckan också! Kanske kommer det en uppdatering innan natten! Annars får ni vänta lite till.. Ser att ni är rätt många som kikar in på min blogg och jag ber om ursäkt för att jag har varit så dålig på att uppdatera.
Men ni vet; life happens.. Bröllop, övernattningsgäster, turistande, moraliskt stöd åt syster vid läkarbesök och arbetsintervju, Gävle-besök, Stu Larsen, som gör mig knäsvag när det visar sig att han vet vem jag är och planering inför Hollandsresa.
Men ni vet; life happens.. Bröllop, övernattningsgäster, turistande, moraliskt stöd åt syster vid läkarbesök och arbetsintervju, Gävle-besök, Stu Larsen, som gör mig knäsvag när det visar sig att han vet vem jag är och planering inför Hollandsresa.
För att inte prata om tält i sovrummet och prinsessbröllop på en sportsbar i Gävle.
Mer om detta senare.. nu är det dags att ta på sig springskorna.
