Oh dear..
Ibland tänker jag att det skulle vara lite spännande att göra en tv-serie om mitt liv. Alltså inte de där tråkiga dagarna, när jag tappar livsgnistan och ligger under täcket och inte orkar möta världen. Jag tänker mer på de där dagarna som fylls av galenskap och tokigheter.
Som idag.. Fick ett sms av Frida där hon bad mig komma ner med jobbnyckeln. Jag tolkade smset som att hon var på väg hemåt, för att hämta den och jag skulle komma och möta henne. Slet åt mig nyckeln. Konstaterade att jag inte bara kunde springa ut i trosor och linne. Drog på mig ett par pyjamasbyxor. Ingen bh dock. Ut genom dörren. Som jag inte ens stängde bakom mig och ut för att möta Frida. När jag kom ner till centrum parkeringen insåg jag att hon kanske hade menat att jag skulle komma in till affären med nyckeln. Jag hade två val; vända om hem och ta på mig nått mer respektabelt eller traska vidare halvt påklädd och sunkig. Jag valde alternativ två. Tassade vidare, barfota över parkeringen. Folk tittade lite undrande på mig. Försökte se ut som en woman with a mission.. hur man nu gör det barfota, iklädd rutiga pyjamasbyxor och utan bh.. Smög in i skoaffären. Spanade efter Frida. Såg en kollega till henne. Det visade sig att Frida stod bredvid på en stege och plockade skolådor. Jag överräckte nyckeln och försvann snabbt som tusan därifrån. Tillbaka över parkeringen, längs gångbanan och hem igen. Dörren till lägenheten stod fortfarande öppen.
Welcome to my life!
