the Pinkpop adventures; onsdag 12 juni
Den 12 juni började mitt och Fridas Hollandäventyr. Första etappen var tåg från Uppsala till Stockholm. Sedan flygbuss från Stockholm till Skavsta. På väg in i bussen fick vi hjälp med våra väskor av några brittiska gentlemän i snickarbyxor. Blir alltid så förvånad när någon erbjuder att hjälpa en. Och detta var inte ens ett erbjudande om hjälp, utan mer en självklarhet från killens sida. Framme på Skavsta fick vi vänta en bra stund. Men solen sken och det var varm, så vi satt ute i gräset och fånade oss.
Mellan varje flygning så glömmer jag bort att jag är rädd att flyga. Vilket kanske betyder att jag inte är sådär fruktansvärt rädd. Men jag tycker ändå att det är otäckt. Det går bättre när jag inte flyger ensam. Jag är lite rädd att flyget ska explodera eller krasha, men jag är egentligen inte rädd för att dö, jag vill bara inte dö ensam. Inte så att jag önskar att någon annan ska dö.. Men om (heheh) jag nånsin dör, då vill jag inte vara ensam. Jag vill ha någon som håller mig i handen.
Planet krashade inte denna gång, utan vi landade i Tyskland sent på onsdagkväll. Det kändes rikitigt exotiskt att stiga ur planet den varma sommarkvällen. Det var mycket varmare än i Sverige.
Rudi, som skulle hämta oss, var lite sen, så vi fick underhålla oss själva på flygplatsen. Vi iakttog en flyvärdinna som försökte få med sig två flygkaptener ut på en öl. Hon lyckades inte, utan fick gå hem själv. En annan flygvärdinna möttes av väninna och sin extremt glada hund. Och tre tonårskillar åt isglass och sjöng Pretty woman.
Rudi anlände och vi körde mot Holland. Bilfärden tog ungefär en timme. Det var mörkt ute, så tråkigt nog såg jag inte så mycket av Tyskland/Holland utanför fönstret. Såg en upplyst motorväg. På radion spelades Passengers Let her go. Frida utbrast: It's a sign! Vad det var ett tecken på visste vi inte riktigt, men det kändes ialla fall bra!
När vi körde in i Thorn kändes det som att komma in i en saga. Kullerstensgator och pittoreska hus.
Eftersom klockan var ganska mycket när vi anlände dit, så gick Frida och jag genast upp till gästrummet och tog natt. Heidi sov redan, liksom lilla prinsessan.
Frida i Uppsala; redo för äventyr.
I Stockholm, i väntan på Flygbuss.
Skavsta; I vanliga fall är jag den slarviga av oss två. Den här gången var det dock Frida som glömde ta med sig jackan. Hon fick klara sig med den där tröjan hela helgen. Här på gräset i väntan på flyget myntades också det nya djungelordspråket: "En peed e alltjämt en peed.." Kan användas i vilka situationer som helst. Och kan t ex ersätta det gamla uttrycket "som om det inte skulle räcka med den där krokodilen..".
Time for take off.
Framme i Tyskland; Frida pekar ut vår flygrutt.