Värdefull
Ibland händer det att man vill prova på nått nytt. Kanske vill man utmana sig själv. Men ändå hittar man ofta tillbaka till sig själv, även i det nya.
Så tänkte jag när jag började dansa Lindy hop; att det skulle vars något nytt och roligt och samtidigt ett tillfälle där man går träffa nya människor.
Idag var jag och tränade lite på dansmovesen tillsammans med ett gäng andra nybörjare. Det är tre nybörjarkurser som går parallellt nu i vår och på tisdagar har vi ett gemensamt övningstillfälle. Jag kände igen en del från min grupp och de verkade lika glada att se mig, som jag var att se dem! Speciellt en av killarna, som är ett energiknippe hela han, lyste upp när jag närmade mig honom. "Hej Anders!" utbrast jag. "Heeej ....E...Ellinor?!" fick jag till svar. Det ligger något värdefullt i att lära sig vad folk heter!
En av männen jag dansade med var lite äldre och han var ganska osäker på stegen. Men vi tog det lugnt och försiktigt och höll oss till grundstegen. Han verkade nöjd över det och utbrast efter ett tag: "så här bra har det aldrig gått förut!". Han berättade att han och hans fru hade börjat en danskurs för många år sedan, men att livet hade kommit emellan och det hade runnit ut i sanden. Nu flera år senare, när hans fru gått bort, hade han bestämt sig för att göra ett nytt försök. Vi pratade ganska mycket. Eller det var mest han som pratade. Jag lyssnade. Och det var där, mitt bland en massa dansande par i Vaksala skolans jumpasal, som jag än en gång hittade mig själv på nått sätt. Att träna swing outer var inte längre högsta prioritet. Nu var det viktiga att möta denna människa.
Ibland är det så lätt att inte bry sig. Men det är egentligen så lite som krävs för att hjälpa någon eller för att få dem att känna sig värdefulla. Kanske räcker det ibland med att man lär sig någons namn. Eller att man tar sig tid att lyssna på någon i några korta minuter.