ellinors funderingar

I helgen var det alltså äntligen dags. Bruce Springsteen kom till Sverige.

 

Första kvällen, dvs fredagskvällen, hade vi sittplatser. Vi var ändå så uppspelta och förväntansfulla att vi kom till Friends Arena i Solna i god tid. Området kring Friends arena påminde mest om en sandlåda, med lyftkranar och halvfärdiga byggnader. Stämningen var dock på topp. Vi kom dit strax innan isläppet, kl.17.30.

Inne i arenan hittade vi våra platser, längst bak. Vi satt där och tittade på folket som sakta fyllde arenan. Jag var så upprymd att jag inte kunde sitta still.

 

De som satt runt omkring oss var mest äldre människor och det visade sig senare under kvällen att de inte var de mest dansanta..

 

Strax efter kl.20 drog Bruce och the E Street Band igång. De var som vanligt helt fantastiska! Publiken var dock lite trög och även om vi stod upp och dansade lite, blev det ganska mycket sittande. När vi såg hur de där längst fram hoppade och dansade, så kändes det lite trist att sitta där långt borta. Men vi bestämde oss för att inte gnälla, utan konstaterade "i morgon är det vi som står där framme!".

 

En av kvällens höjdpunkter var Jungleland. En hyllning till Clarence Clemons, med hans brorson Jake Clemons på saxofon. Det var helt magiskt. Nästan så man fick börja blinka bort tårarna lite..

Under den låten var det tre unga killar (kanske 18-19 år) som stod några rader framför oss. Och de gav sig hän till musiken på ett sätt som fick mig att le. De stod med lyfta händer. De kramade om varandra och såg på varandra med en blick som sa "fatta att han spelar den här låten..!". Kanske sa det också något till varandra, jag var för långt ifrån för att uppfatta det. Det såg ialla fall ut som om det sjöng med. Och så stod de där och höll om varann och en av killarna lyft sitt ölglas i slutet av låten i en skål. Skål för Clarence, och tack för allt!

 

Det är en ganska mäktig känsla att stå där på arenan med över 50 000 andra en fredagkväll.

Mindre mäktigt var det kanske när dessa 50 000 skulle ut ur arenan och mot pendeltåget.. Det var ganska kaotiskt där en stund. Tur nog skulle vi norrut, medan de flesta andra skulle in mot Stockholm. Så när vi väl kom ner på perrongen kunde vi ta det ganska lugnt.

 

Bruce konser 1/3 avklarad.