en vecka i mitt liv
Det här hänt massor sedan sist.. Jag har bara varit dålig på att uppdatera. Dagarna rusar iväg och nu har halva maj redan gått och det är nästan sommar. Jag tycker att det är trist att jag inte riktigt hinner njuta av det. Men förhoppningsvis kommer det flera vårar.
Så vad har hänt då?
11 maj var det dags för sista Bruce konserten. Vi anlände i god tid och stod och köade med några trevliga människor. Bakom oss hade vi två unga killar i 15-16 års åldern. De stod och huttrade och frös i skuggan och vinden, men humöret var på topp. Den ena konstaterade helt plötsligt: "Jag kan inte förstå att folk kan stå still! Hallå, fattar de inte? Vi ska se Bruce snart!" Hans kompis påpekade att han stod ju också still, men fick till svar: "Nej, titta på mina fötter." Och mycket riktigt; hans fötter trampade otåligt fram och tillbaka. Killarna spelade sedan lite Bruce musik på sina telefoner för att vi skulle komma i stämning. Den ena gick och köpte en poster. Sen såg de några komma bärande på en systembolagspåse och utbrast: "Ska de supa?! På en Bruce konsert? Är folk dumma eller?!". Insläpp vid halv fem i vanlig ordning och sen väntan inne på arenan.
Och visst blev det en fantastisk konsert även denna kväll! Inte den bästa, jag varit på. Kanske faktiskt en av de sämsta, men med det sagt på inget sätt dåligt. Det är bara svårt att jämföra årets konserter med förra sommarens, som var helt magiska. Men vi fick en härlig party kväll, men hela Born in the USA-skivan. Vad jag saknade var något i Jungleland, Racing in the Streets stil, när det blir sådär fruktansvärt starkt och mäktigt. Men hej, jag ska inte klaga. I'm going down och No surrender är inga dåliga låtar!
Och visst blev det en fantastisk konsert även denna kväll! Inte den bästa, jag varit på. Kanske faktiskt en av de sämsta, men med det sagt på inget sätt dåligt. Det är bara svårt att jämföra årets konserter med förra sommarens, som var helt magiska. Men vi fick en härlig party kväll, men hela Born in the USA-skivan. Vad jag saknade var något i Jungleland, Racing in the Streets stil, när det blir sådär fruktansvärt starkt och mäktigt. Men hej, jag ska inte klaga. I'm going down och No surrender är inga dåliga låtar!
pastasallad i kön utanför Friends arena.
Bruce kommer förbi och säger hej.
En hyllning till Clarence Clemons och Danny Federitci.
Rest in Peace Big Man.
Nils "the mad hatter" Lofgren. Still alive and kicking. Elins favorit. Så den här bilden är till henne!
Början av veckan såg ut såhär:
Plugg på balkongen.
Slarvig lunch.
Och ett brev från Japan.
Sen blev det två dagar av intensivt pluggande på Söder i Stockholm:
Älskade vår.
Stockholm visade sig från sin bästa sida. Tråkigt nog hann jag inte njuta så mycket av det. Utan vi satt mest instängda i Denise lilla lägenhet.
På torsdag passade jag och Frida på att luncha nere vid ån i Stadsträdgården och avnjuta sommarens första glass.
Systrar vid ån.
Glass och sol..
och en spännande skylt vid Domkyrkan.
I fredags jobbade jag. Varför? kan man undra, då jag redan har så mycket annat på gång och stressar som en idiot. För att jag är för snäll helt enkelt. Jag hade sagt nej till jobb på måndag och tisdag redan, men när Ilkka ringde för tredje gången på en vecka och bönade och bad, kunde jag inte säga nej.. Men det gick ganska bra på jobbet. Är faktiskt mycket roligare att jobba än att skriva uppsats. Heh.. Fick också träffa Philip a.k.a. Nice och Tim och fundera lite med dem på fika/lunchrasten. Träffar dem så sällan, nu när jag inte jobbar så mycket.
I lördags var det plugg, hockey, lindy hop och Eurovision Song Contest som stod på schemat.
Hockeyn gick mindre bra, när Finland förlorade mot Sverige. Jag hade försökt förbereda mig mentalt på det. Men samtidigt gör det alltid så ont. Förstår inte varför man utsätter sig för en sån tortyr, som hockeymatcher ofta är. Kanske för att det är värt det, de gånger när vi vinner.
FIN-SWE.
Efter den dumma hockeymatchen åkte jag och Frida in till stan en sväng. Det var nämligen dags för parkdans i Stadsträdgården som Swingkatten ordnade. Jag var inte så sugen på att dansa, men tänkte att det kunde vara roligt att åka förbi och titta och ta del av stämningen. Men så "tur" hade jag inte. En kille som jag gått danskurs tillsammans med såg mig där jag satt och gömde mig på en bänk och vinkade till mig att jag skulle komma. Och ja, jag är ju inte den som är den.. Blir man engång uppbjuden, om så än bara genom att en kille vinkar sig till en, så kan man ju inte tacka nej. Jag kände mig lite som Bambi de första sekunderna och jag sa till Björn (som min danskavaljer heter) att han får ta det lite lugnt. Men det gick bra. Stundtals hade jag ingen aning om vad han höll på med, men jag försökte följa så gott jag kunde.
Det är de små stunderna i av lycka som gör livet värt att leva. Som t ex att snurra runt med en blond kavaljer på ett dansgolv i en park en lördagkväll i maj när solen sakta håller på att gå ner.
Parkdans.
Jag och Frida stannade bara i parken i ca en timme, sen var det dags att söka sig hemåt och ladda för Eurovision Song Contest. Så det blev inte så mycket dansande för mig. Men det lilla jag dansade var ialla fall roligt! Och det var skönt att för en stund inte stressa över c-uppsatsen, eller få magsår över någon idiotisk hockeymatch..
I går jobbade jag med en inlämningsuppgift till juridikkursen hela dagen. Såg med ett halvt öga på hockey också. Både bronsmatchen mellan FInland-USA och sen finalen mellan Sverige-Schweiz. Spännande matcher båda två. Resultaten i båda matcherna skulle gärna ha fått se annorlunda ut, men.. Slängde också ur mig, i ett svagt ögonblick i en facebook-konversation med Tommy T, att jag lovar att plaska runt i en fontän om Sverige vinner. Så det blir väl att leta reda på en fontän då, innan den här dagen är slut..
Ska sätta mig ner och analysera intervjuer nu..
Det ryktas att det är deadline redan på fredag. Lord, have mercy.. Vi ska träffa vår handledare i morgon. Jag är livrädd för henne.. Nåja, kanske inte livrädd, men hon är lite skrämmande ibland. Är rädd att hon kommer att kritisera sönder oss. Men nu ska jag inte börja måla upp skräckscenarier i mitt huvud.
Djupa andetag nu.. Snart är vi i mål.
Saker jag ska göra när jag är klar med uppsatsen och juridikkursen:
• äta glass på stan med Frida i fem timmar (Vi har kommit överens om det. Vet inte om man kan äta glass i fem timmar, speciellt inte om man är som jag, lite laktosintolerant. Men de fem timmarna symboliserar att vi inte har bråttom nånstans!)
• hälsa på Hannes och fika och blåsa såpbubblor
• klura ut hur jag ska ta mig till Holland om en månad
• försöka ta mig till en läkare och låta hen lyssna på mina lungor
• shoppa lite nya sommarkläder
• ligga på en gräsmatta
Sådär, varsågoda, här har ni mitt längsta blogginlägg hittills. Grattis om ni orkade ta er igenom hela!
Nu ropar verkligheten på mig..
Var snälla med varandra!
skriven
Tack för bilden! :)
Jag undrar när jag ska komma mig för att äta den första glassen på stan. Hmm... Måste försöka få till det någon dag snart.