ellinors funderingar

Idag har jag varit hemma och transkriberat hela dagen. Jag transkriberade en timmes intervju och det tog helt seriöst hela dagen. Började kl.11 och var klar kl.19. Däremellan hann jag visserligen med både lunch och fika. Jag är inte helt klar med den heller. Ska lyssna igenom allt en gång till och rätta alla mina stavfel och sånt.

Ska dessutom transkribera en till intervju i morgon.

Jag och Denise har hunnnit göra tre intervjuer; två i Älvsjö i måndags och en i Uppsala i tisdags. Och nu på fredag ska vi göra tre till här i Uppsala. Känns skönt att bli klar med dem den här veckan. Och sen är det bara att jobba vidare på uppsatsen. Mindre än en månad kvar nu.. 3 veckor kanske.

 

Fick reda på att jag inte fick godkänt i förra kursen. Det är trist. Vet inte var det gick fel. I hemtentan eller salstentan, eller i båda.. borde ta reda på det och också vad som krävs för att jag ska få godkänt i kursen.

Har börjat en juridik kurs också. Eller den började i måndags, när jag intervjuade socialarbetare för fullt. Men jag ska iallafall läsa den kursen. Känner inte att den är top prioritet just nu. Jag har så mycket annat att tänka på.

 

Och i söndags avslutades Lindy Hop kursen. Så nu är jag fullärd. Måste försöka hitta tillfällen att dansa under sommaren, så jag inte glömmer bort allt. Och kanske fortsätter jag till hösten. Måste prata med min partner, om han hänger med en termin till.

 

Ikväll anlände mamma till Uppsala igen. Hon åkte hem i söndags och är nu här igen. Stannar till söndag. Så nu är lägenheten full med Vikska damer. 5 för att vara mer exakt. Får se hur det ska gå.

 

Har det hänt nått annat roligt... oja, det har det..mitt liv är fullt av tokigheter och annat som gör livet värt att leva. Här är några små anekdoter från veckan som gått:

• I söndags när jag gick från dansen frågade en av mina kursvänner om han skulle köra mig nånstans. Det var väldigt snällt. Men eftersom jag skulle möte Elin och Frida tackade jag artigt nej. När jag hade gått några hundra meter såg jag att nån hade ställt ut en hylla full med böcker utanför sitt hus. Det stod att böckerna var till salu och att man kunde lämna pengarna i brevlådan. 10kr/bok, eller 50kr/6 böcker. Det fanns till och med en låda med plastpåsar som man kunde bära böckerna i. Jag hade tyvärr inte tid/ork att stanna. Men bara synen av detta gjorde mig glad. När jag hade gått ytterligare en bit så passerade jag en busshållplats. Där stod en man, kanske lite yngre än mig, och väntade. Han vände sig mot mig när jag passerade och frågade om han fick ställa en ovanlig fråga. Det fick han självklart. Och då frågade han om han skulle kunna få min nummer, och ringa mig nångång. Hur ovanlig den frågan nu är, kan man ju undra. Jag skrattade hjärtligt och förklarade att jag blev smickrad, men sa att han tyvärr fick klara sig utan min nummer. Han förstod inte riktigt varför, "vad är det värsta som kan hända?". Ja-aa du, vad är det värsta som kan hända.. Jag har varit med om både det ena och det andra när jag inte tänkt efter och lämnat ut min nummer till främlingar. Lite kul var det ändå! Och stort plus för frimodigheten!

 

• I Älvsjö träffade jag också på några personer som förgyllde min dag. Denise glömde en väska på stället där vi gjorde intervjuerna och medan hon hämtade den stod jag och njöt ute i solen. En lite sliten man i permobil körde förbi och jag log säkert lite mot honom. Kanske för att jag bara var så lycklig över att det var varmt och soligt. Mannen stannade iallafall och konstaterade att det var vackert väder. Och jag sa att "nu är det snart sommar". Vi språkade lite om vädret och sen frågade han om han fick berätta en rolig historia. Det fick han självklart. Han berättade sin historia, men på grund av att han talade väldigt otydligt så hängde jag inte riktigt med. Men jag skrattade artigt ialla fall! Han frågade om jag ville höra en till. Men precis då kom Denise och jag fick önska farbrorn en bra dag istället. La min hand på hans arm när jag sa hejdå. Det kändes viktigt. Jag ville att han skulle känna sig sedd. När jag en stund senare skulle åka från Älvsjö och skulle betala min biljett i luckan visade det sig att mannen som satt där också var en väldigt pratsam och glad person. Han frågade om jag var säker på att jag ville åka därifrån och jag sa att nu räcker det faktiskt med Älvsjö för den här gången. Han frågade: "Du är inte från Stockholm va?" Och så pratade vi på lite om ditt och datt, medan jag betalade. Han hade inte det minsta bråttom. Han var också väldigt noga med att jag skulle hitta rätt. Han informerade att pendeln till Uppsala skulle gå 15.56 och att jag skulle hålla ögonen på "monitören" så jag såg till vilket spår jag skulle gå, antingen trean eller sjuan. Och så önskade han mig en bra dag och avslutade med "vi ses!". Ja, nu vet jag inte om jag kommer att åka till Älvsjö nån mer gång. Denise har flyttat därifrån och intervjuerna är klara. Men kanske.. vem vet. Trevlig man i alla fall!

 

Såna här möten förgyller min dag. Frida har nångång konstaterat att det är märkligt hur alla "konstiga" människor dras till mig. Jag tycker det är ganska roligt. Människor är fantastiska och att möta olika människor gör mig lycklig.

 

Och så har hockey VM dragit igång. Har bara sett två matcher; Norge-Canada igår och Finland-USA ikväll (och lite Sverige-Norge faktiskt). Tråkigt att Finland förlorade ikväll. Jobbigt när man blir så engagerad.