jämmer och elände..
Kvällen igår blev inte som planerat. Kaos är väl ordet man skulle kunna använda för att beskriva kvällen. Killarna var som vanligt stökiga, men det var mycket annat runt omkring som störde också. Först funkade inte nyckelkortet så vi kom in i huset. Det tog en halvtimme innan vi lyckades lösa det. Sen i andningspausen mellan grupp 1 och 2 lyckades vi låsa in nycklarna på kontoret. Dörren går i lås när man stänger den, nycklarna låg kvar där inne. Vi blev inte bara utlåsta från kontoret och köket, utan alla våra saker blev också inlåsta. Mina kollegor fick göra det bästa av situationen och underhålla grabbarna, medan jag ägnade en timme åt att jaga efter någon som hade en nyckel och som kunde komma och hjälpa oss. Situationen löste sig till sist, och alla överlevde.
Jag är ganska hårdhudad egentligen och kan ta ganska mycket skit. Men igår kände jag mig som klagomuren.. "När Filip är här är det roligt, nu är det bara trist..", "Tråååååkigt..!", "Filip skulle låta oss göra det. Ring honom och fråga!", "Det är inte du som bestämmer!", "Ingen tycker om dig..", "Ät bajs!" (på arabiska, men jag fick en översättning). Tack för det! Tänk om man skulle ha en kväll när folk överöste en med komplimanger och uppmuntrande ord, på samma sätt som jag fick höra en massa negativt igår!
Nåväl, no harm done.
Efter åtta år tycker jag bara att jag borde ha kommit på något sätt att få det att funka.
Olof, positiv och uppmuntrande! Flera borde vara som han.
Försöker motivera mig till att dra på mig springskorna och ta en tur. Det går inte så bra!
Ska också försöka hitta nån present till mamma idag , som fyller år nästa vecka.