too much drama..
Det är lite för mycket drama i mitt liv just nu.
Jag har alltid tänkt att trots att det är lite kaotiskt i mitt liv ibland, så finns det ändå alltid plats att bry sig om folk, att ta sig tid att lyssna och finnas till för andra. Men vette tusan om jag har kommit till en gräns nu..
Den här känslan går nog över snart, kanske ser jag ljusare på livet redan i morgon. Men nu känner jag såhär. Nu vill jag inte höra på någons problem, inte höra folk sucka och stöna, hata och förtala. Jag orkar inte medla, eller se saker från den ljusa sidan, eller försöka hitta något positivt i en mörk situation.
Jag tar en time out.
Jag känner mig, och låter kanske, hjärtlös och egoistisk nu. Men jag går alltid 'all in', med hela hjärtat, med buller och bång och det har sitt pris. Det gör ont att älska.
Ikväll kryper jag ner under täcket och äter glass. Ensam.
Och självklart slutar jag inte att bry mig fastän jag försöker skriva detta inlägg. Men jag skriver det likväl. Och konstaterar att det kanske inte är upp till mig att fixa allt?!
I allt detta är jag väldigt tacksam för de vänner som klampar in i mitt liv, ser kaoset med väjer att inte uppmärksammar det, utan istället ställer en enkel fråga, t ex "hur går det med springandet?" eller "hur är värdret hos dig idag?". Odramatiska frågor, med odramatiska svar, som hjälper mig att landa. Detta kanske låter konstigt i era öron, men för mig är det stundtals precis vad jag behöver.
