ellinors funderingar

0 19 juni 2014 @ 19:18 Läs mer >>

I morse när jag vaknade vräkte regnet ner, men det lättade efter ett tag och kvar fanns världens bästa springväder. Grått och mulet, lagom varmt och med lite duggregn. Jag hade inget val. På med springkläderna och vätskebältet och Bruce Springsteen and the E-Street Band live in Brisbane i öronen och iväg.
Jag sprang längre än jag någonsin sprungit förut. 16.3 km.

Jag lyckades också dricka tre gånger under den rundan, utan att få håll (stickningar, för de finlandssvenska läsarna). Jag hade lugna drickspauser vid 6km, 11km och 13km.

Jag höll en lugn takt hela vägen, och sprang långsammare än vanligt. Men jag konstaterade att tiden inte var så viktig. Det var roligare att springa långt och försöka få till drickande. Kan också konstatera att vätskebältet hölls bra på plats.

Om någon undrar hur lång tid det tog, så kan jag berätta att jag gjorde det på 1.55. Lite för långsamt om jag tänker på att jag vill klara halvmaran på ungefär 2.30. Men samtidigt har jag ca 85 dagar kvar att träna. Plus att jag inte gav allt idag. Det kändes faktiskt ganska bra genom hela rundan, förutom några uppförsbackar som sög kraft ur mina ben.

innan springet, och sen min springväg. ingen bild på hur jag såg ut efteråt. men jag kan berätta att det var svettigt.

När jag kom hem drack jag lite vatten och ett glas juice innan jag hoppade i duschen. Tänkte äta en macka sen efteråt, men där sa kroppen stopp. Fick i mig halva mackan innan det kändes som om den var på väg upp igen. Så jag la mig ner en stund och väntade på att illamåendet skulle gå över. När jag mådde lite bättre klunkade jag i mig mera vatten och Elin tipsade mig om att äta yoghurt så det gjorde jag också. Nu mår jag nästan bra och ska försöka äta lite mat med Frida när hon kommer hem.

Tydligen är det inte ovanligt att man mår illa efter att man har sprungit långt. Det vet jag nu.. Det kommer inte att bli många såna här långa springningar i sommar. Kanske en i juli och en i augusti. Sen håller jag mig till min 10km och kortare.

nytt personligt rekor...

0 19 juni 2014 @ 08:57 Läs mer >>

För att fira att jag var klar med C-uppsatsen åkte jag till Åland för lite mamma-mys under helgen 6-8 juni. Jag anlände sent på fredagkväll och vi fick börja mitt besök med att koka ihop en natriumkloridblandning för mina linser, för virrpanna som jag är hade jag glömt min linsvätska hemma. Tackar google och Louise för tipset om saltvattnet!

På lördagen gick jag och mamma in till stan och köpte linsvätska och några böcker och fika och lunch. Sen traskade vi tillbaka till mammas och satt på balkongen och njöt av sommar och sol, medan vi åt först lunch och sen lite fika på det.

Jag blir aldrig trött på utsikten från mammas balkong.

När eftrermiddag blev kväll gjorde vi oss i ordning för en kväll på stan. Det blev middag på Indigo. Jag åt oxfile och mamma åt gös. Till efterrät valde jag en rabarberpaj med vaniljsås, medan mamma mumsade i sig glass och sorbet på is. Gott och trevligt!

Mamma äter gös. Jag hugger in på min oxfilé.

Mums...

På söndagen började vi dagen med ett prinsessdop. Det var prinsessan Madeleine och hennes Chris' dotter Leonore som skulle döpas och dopet sändes på tv. Så där satt vi och myste.

Så fint kan det vara när en liten prinsessa ska döpas.

Sen begav vi oss in till stan för en sen lunch vid Äventyrsgolfen (en klassiker!). Efter lunchen tog vi en promenad längs vattnet ner mot Sjökvarteret. Vi såg en måsbebis, men kikade bara på den på avstånd, eftersom vi inte ville bli attackerade av en måsmamma. På vägen hem till mammas stannade vi och köpte varsin glass för att verkligen fira att det är sommar!

Kyckling till mig och lax till mamma på uteserverigen.

En promenad längs vattnet.

så vackert.

tröttnar aldrig på detta..

det var här vi träffade måsbebisen.

vi hann nästan hem innan de första regndropparna började falla..

Hemma hos mamma hann vi med en snabb kopp kaffe innan det var dags att skynda sig till båten och lämna ön. Det var skönt att komma bort i några dagar och att kunna resa bort utan att ha dåligt samvete för att det är tusen andra saker som borde göras. Hoppas på åtminstone ett till Ålandsbesök i sommar!

Helg på Åland.

0 18 juni 2014 @ 14:14 Läs mer >>

but I know how to run. Cos running's the thing I've always done..

Och springningen går bra. 88 dagar kvar till Stockholm halvmarathon. Vilket gör mig lite nervös..! Men jag har mina spring-vänner som uppmuntrar och ger råd. Tydligen är det intervallträning, och att springa i backar som gäller. Men det är så fruktansvärt tråkigt och tungt. Så vad jag gör är att försöka springa något sånt varannan gång och varannan gång får jag ta min gamla trogna 9,5 kms runda. En annan sak som jag ska börja träna på nu är att springa-dricka-springa. Jag har fått låna ett vätskebälte av Stefan, men har ännu inte hunnit prova springa med det. Tydligen måste man dricka lite också, när man springer långt.. Innan Blodomloppet sprang jag 3-4 dagar i veckan, nu har jag tappat lite av ivern, men försöker att komma ut åtminstone två gånger i veckan. Och så promenerar jag en del också de dagar jag jobbar och vet att jag inte kommer att orka springa sen när jag kommer hem.

Senast jag pratade med pappa kommenterade han något om att jag inte skulle springa så mycket att jag helt magrar bort, och ifall det är flera som undrar om det så kan jag lugna er med att vågen fortfarande ligger på några kilo över 70. Så ingen viktmiskning här inte!

Jag har två mål som jag satt upp nu för sommaren:

1. Klara milen på under en timme. Ca 3-4 minuter snabbare måste jag bli.

2. Ta mig i mål på halvmaran. Tiden är inte så noga, men typ på 2.30.

Patrik accepterade mitt halvmarathon-mål, men Stefan hävdar att det är dumheter. "Inget långsammare än 2.15!", sa han bestämt och påpekade att jag har hela sommaren på mig att träna. Vi får se, säger jag. Det är skönt att ha dem på min sida i alla fall!

Jag har utsett dem till mina inofficiella rådgivare när det gäller springningen, för det vet lite vad de snackar om. Stefan har sprungit tjugo Stockholm marathon, och han springer sitt femte New York marathon i höst. Det kommer också att bli hans sista, efter det blir det bara "korta sträckor", dvs halvmarathon och kortare. Patrik sprang sin första halvmara i höstas och sitt första marathon nu i maj. Så Stefan har erfarenhet och Patrik vet hur det är att vara nybörjare.

Min kollega Mårten frågade för inte så länge sen: "varför måste du hela tiden bli bättre, kan du inte bara ha roligt?". Det här är roligt! Och det är lite så här jag är när jag får en idé. Jag går all in.. Sen vet jag inte hur långt det här räcker. Kanske slutar jag efter halvmaran. Kanske inte. Just nu är det roligt ialla fall! Och nu känns det bra!

Hösten ser ut såhär när det gäller mina lopp (anteckna det i er kalender, så ni vet när ni ska heja!):

23 augusti: Color run i Uppsala, 5 km, bara för att det är roligt. Ett färgglatt lopp! (inte anmäld än)

13 september: Stockholm halvmarathon, 21km.

28 september: Lidingöloppet, 10 km.

22 november: Tunnel run i Stockholm, 10 km. (inte anmäld än)

I don't know where I'...

0 18 juni 2014 @ 12:16 Läs mer >>

Man skulle kunna tro att jag har tagit sommarledigt från bloggen, eller något liknande, men så är inte fallet. I'm still here. Och något sommarlov har jag inte sett av.

Så vad har hänt sen senast.. Jag lämnade er på juridiktentadagen. Och den tentan gick bra. Tror jag. Det kändes ialla fall bra att skriva den. Sen dagen därpå så var det dags för den där eländiga opponeringen. Jag var så nervös att jag knappt kunde andas. Nervositeten lättade något efter att jag fått ett uppmuntrande meddelande på morgonen innan jag tog tåget norrut. Vår uppsats var den första som skulle opponeras. Våra opponenter var sakliga, duktiga och snälla. De hade några åsikter, men de slaktade oss inte helt. Även examinatorn var nöjda med vår uppsats, och hade bara några saker som hon påpekade. Men hon menade att den absolut var godkänd. Efter det så var det vår tur att vara opponenter och vi hade en hel del att påpeka åt våra klasskompisar. Vi kände oss lite elaka, men vi försökte hålla oss sakliga.

När det var klart åkte Denise hem, men jag stannade på ytterligare ett seminarium.

Det kändes lite knasigt att vara tillbaka i skolan och träffa några av klasskompisarna igen. Och att behöva säga hejdå till dem på riktigt. Det blev en del kramar och tårar när jag sa hejdå till några av de kinesiska klasskamraterna.

Känslan när jag satt på tåget hem den eftermiddan är svår att förklara. Jag firade med en kanelbulle på tåget. Och så fort jag kom hem kröp jag ner i sängen och låg sedan där i 20 timmar. Lämnade bara sängen för toabesök och för att hämta något ätbart.

Vi fick betyget på uppsatsen i fredags. Det blev ett C. Jag är nöjd med det. Ett B skulle ha varit awesome! Men ett C är inte dåligt det heller! Jag är mest bara glad att det är över. Nu ska det bara göras några små korrigeringar och sen ska den laddas upp på internet.

Ett och ett halvt års plåga är äntligen över. Nu kan jag andas igen.

* * *

Dagen efter så var det den svenska national dagen. De första timmarna av den dagen spenderade jag i säng, men sen när jag äntligen orkade upp bokade jag båtbiljetter till Åland. Sen tog jag på mig dansskorna och åkte in till stan. Det var lindyhop i stadsparken och jag dansade lite med Dan och Björn mellan kl.16-17. Träffade också Nils och hans tjej och pratade en stund med dem innan jag var tvungen att skynda vidare mot bussen som skulle ta mig till Kapellskär och Åland.

Tyvärr ingen bild av mig när jag dansar, men här ser ni ialla fall Björn nere i högra hörnet.

Så här glad är man när man svettig rusar från dansbanan mot Ålandsbussen. Grattis Sverige! Trevligt att fira din dag!

Det är över nu…! Näst...

0 4 juni 2014 @ 07:19 Läs mer >>

Ville inte stiga upp idag. Försökte dra ut på det så länge som möjligt. Bara en minut till, bara en minut till.. Nåväl, nu är jag uppe, och redo att åka till Gävle. Tentaväskan är packad. Russin och dricka och blyertspennor och suddgummi och lagboken. Vem använder blyertspennor längre? Vi måste alltid vända upp och ner på lägenheten i jakt på dem. Jag ska springa ner till parkeringen nu. Keri är dagens hjälte, som tar bilen till Gävle. Detta gör att jag fick sova en timme längre idag..

Juridiktenta, here I come..