ellinors funderingar

Ja, jag fick mersmak efter gårdagens springseger, och jag tänkte att kan jag göra det en gång, så kan jag väl lika bra göra det en gång till! 

 

Men jag kan säga så här, om gårdagens 9 km gick like a boss.. så gick det not like a boss idag.. Men som jag redan konstaterat, det mesta hänger på vad som händer i huvudet. Redan när jag snörade på mig skorna så kände jag mig lite tveksam och jag började springa med tanken "vi får se hur det går..", istället för gårdagens "fy tusan, det här fixar jag!". Så de första 2 kilometrarna var pest och pina.. som att springa i konstant motvind och uppförsbacke. Sen blev det lite bättre och när jag kom ut på Dag Hammarsköldsväg rullade det på riktigt bra. Soligt och fint och 4 km rak sträcka med bara lite små sluttningar uppåt och neråt. Sen kommer den där eländiga uppförsbacken när man svänger av för att inte komma in i Sunnersta.. Fixade den idag också, nätt och jämt. Sen är det bara slutspurten på ca 1,5 km kvar.. Jag vet att springandet knappast blir lättare av att man sjunger med i musiken man lyssnar på, men under de sista 3 minutrarna innan jag kom hem flämtade jag med så gott jag kunde till Bastilles Pompei. Folk som ser mig måste tro att jag är galen. Well, maybe I am.. 

 

Nu fixar jag lite lunch till mig. Sen vet jag inte vad jag ska göra. Och sen blir det lindyhop. Mina ben och fötter känns helt okej, så dansen borde gå bra idag, trots mina 18 sprungna kilometrar på två dagar.. Ursäkta att jag tjatar, men jag är lite stolt! Och eftersom det är min blogg får jag vara det. Muhahah..