helgen.
Intressant notering: Jag är mindre aktiv på att skriva blogginlägg på helgerna och ni är mindre aktiva med att läsa. Egentligen borde det vara tvärtom, tycker jag. Eftersom man ofta har mer tid på helgerna att både läsa och skriva. Men statistiken talar sitt tydliga språk!
Min helg har varit en känslomässig berg-och-dal-bana. I lördags åkte jag och Frida till Gränby centrum och shoppade. Frida var inte helt nöjd med utbudet, så vi tog en sväng på stan också innan vi åkte hem. Frida köpte en hel del nytt. Jag köpte en parfym och kuvert. Och så var Frida så gullig att hon köpte en kofta och en scarf till mig.
Fick sen en inbjudan till att hänga med på en fika på kvällen med ett gäng vänner. Jag var riktigt sugen på att haka på, men samtidigt var jag så trött efter allt shoppande. Så det slutade med att jag och Frida gosade ner oss i varsin soffa och såg på Melodifestivalen.
På söndagen åkte vi till kyrkan. Det är ett tag sen jag var där senast och det kändes bra att vara tillbaka. Ganska bra att jag kom just den här söndagen eftersom det verkar bli en gudstjänst som kommer att gå till historien, ialla fall inom svensk kristenhet. Pastor Ulf, som gick i pension för ett tag sen, pratade till församlingen och berättade att han och hans fru Birgitta kommer att upptas i den katolska kyrkan. Ett ganska omtumlande tillkännagivande till församlingen, även om det har spekulerats en del om det innan. Jag är fortfarande lite ambivalent till det hela. Självklart anser jag att Ulf och Birgitta måste få vara med i vilken församling de vill och där de känner sig hemma, men samtidigt känns det lite konstigt att Ulf lämnar den församling som han själv startat upp och varit herde för under större deln av sitt liv. Många människor har nog mycket att tänka på nu, även om det ändå kändes som om folk stöttar Ulf och Birgitta i deras beslut. Som Ulf sa när han lämnade podiet till ljudet av applåder:"Ni är en väldigt märklig församling.". Varpå Jocke svarade med ett skratt: "Sen har vi har en väldigt märklig pastor också!".
Efter gudstjänsten träffade jag lite vänner, pratade lite kort med folk och kramades. Sånt som är helt naturligt när man träffar vänner, men för mig som bara träffat Frida, jobbarkompisarna och danskursarna under de senaste veckorna/månaderna var det ganska omtumlande. Det kändes som när man godisstrejkat länge och sen helt plötsligt trycker i sig en påse godis! Sockerchock! För mig var det social-chock! På bussen på vägen hem kände jag mig alldeles hög och känslorna rusade på inuti min bröstkorg och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Människor är fantastiska! Människor är vackra! Människorna i mitt liv är underbara! Så kanske borde jag försöka komma ut lite mer, träffa lite folk, kramas lite mer.
Avslutade helgen med lite lindyhop. Det blev ett svettigt pass med en massa charleston! Att dansa är så roligt, även om jag glömmer bort det ibland också. Speciellt kl.16.30 på söndagar.. då känns dansen inte alls lockande. Kl.18 när dansen drar igång, då känns det okej. Kl.19.35 när vi slutar är jag euforisk!
I dag städar jag mitt rum.. som ni ser..
Kommer att jobba tre dagar i rad, med start i morgon. Vill få lite ordning på torpet här innan det, och kanske fixa lite mat så jag har matlådor att ta med mig.
Känns som om det är något jag borde berätta, men kommer inte på vad det skulle vara.
Hmm.. I'll be back!
Frida tyckte jag liknade Ronja Rövardotter igår med min fluffiga man..