running again..
Det är med att vila gick sådär...
Har man stigit upp vid klockan sju och hunnit fixa och trixa med C-uppsatsen i flera timmar, och sen mumsat i sig en second breakfast med Frida vid tio, vad ska man då hitta på efter det? Jag hade helt enkelt inget val... på med springskorna och iväg med mig. Tog tid på min springtur för första gången idag också. Tidigare har jag struntat i tiden och bara hoppats att jag ska klara mig runt. 1.09 var dagens tid. Lidingöloppet sprang jag på 1.16 i september. Nu ska man kanske inte jämföra tiderna, för dels är sträckorna olika långa, och terrängen är mycket annorlunda + att jag inte behöver trängas med 5000 andra när jag springer längs Dag Hammarsköldsväg. Men det skulle vara lite läckert om man kunde klara Lidingömilen på en timme, men tidigare har jag haft 1.08 som mål, så det är också ok.
Nu är jag trött, och i morgon ska jag inte springa! Kanske åker jag till Gävle och lämnar tillbaka några biblioteksböcker istället.
Jag undrar varför jag är så här, att jag liksom alltid lever efter "if it's worth doing it's worth over doing". Det är väl inget fel med det egentligen. Jag vet att jag är sån. Men ibland undrar jag om inte livet vore lite lättare om jag var lite mer lagom. Lite mer balanserad. Nåväl, ni får stå ut helt enkelt. Just nu är det springning som gäller. För ca två veckor sen var det läsning. Jag plöjde igenom fyra böcker på raken (The Bell Jar, Kaffe med rån, The Faults in our Stars, Walking back to happiness).. Nu ligger Vonneguts "Slaughterhouse-5" och väntar på att bli färdigläst på mitt golv. Om två veckor kommer antagligen min blogg att svämma över av Stu Larsen, och om två månader så är det troligen Mike (Passenger) som kommer att få all min upprmäksamhet.
Enjoy the ride, säger jag bara!
Dagens låt: Kate Miller-Heidke ft. Passenger - "Share your air". Väldigt vacker!