0 Läs mer >>
Det är den 18 december. Jag borde vara ute och köpa julklappar. Julmyset borde infinna sig snart. Solen skiner ute just nu och det är en bra dag för en joggingrunda. I morgon ska jag träffa psykologen igen, och jag har inte gjort min "hemläxa". Jag har ett brev från försäkringskassan som ligger oöppnat bredvid min säng. Lasse morrar i kapp med oron och rastlösheten i min bröstkrog. 
 
 
 
Jag glider ifrån allt
Vad var jag en gång?
Jag förlorar mitt fokus
Vad drömde jag om?
Jag har lånat av banken
Jag har säkerhetsdörr
Jag skulle aldrig få säga
Att det var enklare förr
Jag ser mig i spegeln
Det är en dålig dag
Är det honom jag känner?
Är det han som är jag?

Det blåser osunda vindar
Det gör mig dämpad och sval
Det krävs så mycket mygel
för att verka normal
Här är tusen butiker
med vässade klor
Det kommer trötta idéer
från strama kontor
Men det är sällsamt vackert
Här kommer hösten igen
Det är kallt som i stenhus
Det doftar av regn

Jag läser en tidning
Jag ser vad det står
Men det är inget jag bryr mig om
Ingenting jag förstår
Dom som skriver de ljuger
Allt är tvärtom
Dom skulle mörda för pengar
Skandalen är dom
Jag såg ett dreglande lejon
stod på toppen och sa:
"Jag ger bara folket
vad folket vill ha"

Rör mina händer
Du måste förstå
Jag orkar inte förklara
försök och se det ändå
Det gnager mitt sinne
Det är som overklighet
I varje blinkande fönster
en korrupt profet
Och jag har varit i templet
Där månglarna står
Dom sa: "Allt är till salu"
Jag sa: "Kom älskling vi går"

Jag kunde ställa mig naken
Jag skulle mena en del
Men ett dreglande lejon
skulle ta det helt fel
Jag hade massor av idéer
Jag hade vägen klar
Jag hade tusentals frågor
och tusentals svar
Tyst ligger vägen
i rödbrun rost
Det är som mareld i havet
Som allhelgonafrost

söndag.

0 Läs mer >>
Sovmorgon. Surprise visit till Kost Klara för att hälsa på Stefan och gänget. Till jobbet. Fixa med hemutrustningslån och kontakt med försörjningsstöd. Förbereda besök som jag oroat mig för. Besök tillsammans med kollega, som gick mycket bättre än planerat. Förbereda besök nummer två. Ringa samtal utan att få tag på god man. Ringa ett till samtal som jag oroat mig för, men som också gick väldigt bra. Ringa ett samtal till familjehemskonsulent och boka in ett hembesök. Åka buss till nästa besök. Besök med ungdom och kontaktperson, utan tolk. Alltid lika roligt när man kan börja prata med ungdomarna utan tolk. Dricka lite kaffe och sen ta bussen hem. En produktiv dag. Hur mycket har jag att göra som blev ogjort denna vecka? Miljoner saker... Man blir aldrig klar. 
 
Nu: trött. 
 
I helg: shoppa julklappar. Vet fortfarande inte vad jag ska köpa. Oh dear... 
 
På repeat de senaste dagarna.
 
Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is.
♥

fredag.

0 Läs mer >>
De senaste dagarna har varit intressanta. Jag använder ordet intressant i brist på ett bättre ord. Mitt mående har präglats av pms, christmas blues och en mild depression vilket har resulterat i att jag brustit ut i gråt flera gånger per dag. I lördags grät jag när jag såg en fin tv-reklam. Igår grät jag innan, medan och efter att jag klädde julgranen. Och idag grät jag när jag såg en fjantig julfilm. 
 
Det är märkligt att när julen kommer smygande, kommer också nån form av hemlängtan. Och vad är det egentligen jag längtar hem till? Jag ringde i alla fall pappa efter att jag klätt julgranen igår för att få ladda mina batterier med lite "hemma". 
 
 
 
Mest av allt känner jag mig bara ensam. Så fruktansvärt ensam. Och jag vet att det inte är sant. Jag har människor i mitt liv; fantastiska, underbara människor som tycker om mig. Jag vet det. Men samtidigt så hugger den där ensamheten till i bröstet och man önskar att man kunde ta en kniv och skära bort det. Lite som Springsteen säger det i The Promised Land:
 
I've done my best to live the right way
I get up every morning and go to work each day
But your eyes go blind and your blood runs cold
Sometimes I feel so weak I just want to explode
Explode and tear this whole town apart
Take a knife and cut this pain from my heart
Find somebody itching for something to start
 
 
 
Jag vet att det låter dramatiskt, men sitt nu bara lugnt i båten. Jag har inga planer på att börja skära ut hjärtat ur min kropp. Det är bara den där känslan, som hugger och gräver i min bröstkorg. 
 
Jag trivs för det mesta rätt så bra med mitt liv som singel. Samtidigt slås jag ofta av tanken att de som har en partner, barn, husdjur, whatever, inte inser hur lyckligt lottade de verkligen är. Bara den där känslan av att sitta med ett barn i sitt knä, stryka nån över håret, ge någon pussar och kramar, hålla nån i handen. Små naturliga gester som man inte ens tänker på att man gör. Att ha nån att prata med, att lyssna till. Att komma in genom dörren och hojta: jag är hemma! Eller höra någon annan komma in genom dörren och hojta att de är hemma. 
 
Oh well... Jag bara flummar idag. Det må vara hänt. Idag känner jag mig ensam. I morgon känns det kanske bättre. 

gråtmild.