0 Läs mer >>
Förra söndagen firade Livets Ord sin 30-års dag. Och pastor Ulf går i pension. Mycket som händer i kyrkan med andra ord. Jag har själv varit ganska dålig på att gå på gudstjänser den här våren pga att jag vart så okoncentrerad på allt som inte har med skolarbeten att göra.
Men i söndags var det självklart att jag skulle gå!
 
Det blev en din festdag! Pastor Ulf predikade, barnkören sjöng, blommor överräcktes och guldkonfetti föll över kyrksalen som ett guldregn. Efter gudstjänsten fortsatte festen ute på skolgården. Där blev lite fler musikuppträdanden. Alla blev bjudna på varm korv och tårta. Och så fick alla en present! En bok, med massa bilder och korta texter om saker som hänt i församlingen under de senaste 30 åren.
 
Så här fin är boken.
Och på en av sidorna hittar man denna bild..
 
Jag är så stolt över att jag har fått vara en del av Livets Ords historia. När jag bläddrade genom boken och läste om allt som har gjorts under de här 30 åren, så kan man inte tro att det är sant. Och tänk att jag får vara en liten del, i något så stort. Så tacksam. Tacksam för att Heléne trodde på mig när jag började hjälpa till i Lördagskularbetet. Tacksam för att församlingen gav mig förtroende att i några år ansvara för det arbetet. Och tacksam för alla de underbara människor som jag har fått möta genom arbetet här i Gottsunda. Alla underbara, älskade busungar.
Blir så varm i hjärtat av att tänka på det.
 
En till bild som sammanfattar festligheterna: Kyrkan. Frida som står och kryssar av folk som kom för att hämta sin bok. Josua och Robin som jag satt och åt tårta med. Och barnkören.
 
Det var skönt att vara tillbaka i kyrkan igen. Känns som hemma på något sätt.
Nästa söndag är det högtidligt igen. Då ger pastor Ulf över stafettpinnen till Joakim Lundqvist. (Borde man börja kalla honom pastor Jocke nu? Pastor Joakim?!) Och söndagen efter det predikar pastor Joakim (njae.. känns lite knasigt..) för första gången till församlingen som förste pastor. Och pastor Ulf får njuta av livet som pensionär!
Det är spännande tider i församlingen nu!

Livets Ord 30 år.

0 Läs mer >>
Som lovat; några bilder från Kulturernas Karneval i Uppsala.
 
 
roligt när det händer saker i stan.
 
samba-damer skakade rumpa.
 
holy farmers hade ett coolt namn, men inte så stor publik.
 
Swingkatten levererade som vanligt.
 
Swingkattens dansgrupp Mess Around.
 
And more Mess Around.
 
Bilden blev lite sned, men slottet är ändå alltid vackert i solnedgången.
 
Frida.
 
the flying Finn..
 
solnedgång.
 
solnedgång i fontän.
 
Uppsala.
 
Frida nosar på syrén.
 
Tycker om att fotografera, men jag blir så frustrerad när jag inte lyckas fånga allt det vackra.
Borde kanske ha en bättre kamera.
Tror jag ska försöka lära mig att fotografera bra, eller bättre ialla fall.
Kan vara en kul hobby!
Om ni har tid och lust gå gärna in och titta på min favoritfotograf för tillfället. Han heterr Jarrad Seng och hans hemsida hittar ni här. Han finns också på facebook och instagram (jarradseng). Allt han gör är fantastiskt, tycker jag! Och jag tycker rätt!

Kulturernas Karneval.

0 Läs mer >>
Detta har varit en lång dag.
Var uppe redan vid halv 8 och gjorde mig i ordning för dagen. Jag och Frida skulle iväg till kyrkan och servera på Livets Ords Teologiska Seminariums examensfest.
Det var ett trevligt gäng som vi fick jobba tillsammans med och det var riktigt roligt att hjälpa till.
Allt rullade på bra. Smörgåstårtan tog näsan slut. Vanliga tårtan räckte mer än väl. Kaffe, och te och cider räckte och blev över. Alla var glada. Celine och Filip sjöng och spelade gitarr. Anders Gerdmar och Tanja Rós Johansson höll tal. Och de som hade fått sina examen strålade av lycka! Grattis Samuel, Dan-Jakob, Sergey, Melissa och ni andra!
Efter 5,5 timmar på språng i högklackat var det skönt att åka hem.
 
serveringsgänget.
 
systrar.
 
Hemma vilade jag lite och drack en kopp kaffe. Sen vid kl.18 åkte jag och Frida in till stan. I Botaniska trädgården ordnas i helgen Kulturernas Karneval och vi åkte dit för att ta del av det kulturella utbudet. Vi lyssnade på lite musik, såg lite samba-uppträdande och Swingkattens dansuppvisning. Jag fotograferade en del och tänker lägga upp mer bilder från kvällen vid ett senare tillfälle. Orkar inte göra det nu.
Men det var ialla fall trevligt. Och det kändes som om nu är det äntligen sommar!
 
Inte varje dag man ser tjejer i stringtrosor skaka rumpan i Botaniska trädgården.
 
Nu ska jag sova. I morgon firar Livets Ord 30 år som församling, så då blir det fest i kyrkan. Och det vill man inte missa!

en annorlunda lördag.

0 Läs mer >>
De senaste dagarna har varit ganska intensiva. Har varit i Stockholm och pluggat med Denise. I hennes studentkorridor finns ett studierum som vi inkvarterat oss i. Helt sjukt hur mycket papper och böcker och grejer två kvinnor kan sprida runt sig på en flitig eftermiddag.
 
vårt pluggställe.
 
utsikten från vårt rum.
 
Är sjukt trött. Måste sova. Ska upp tidigt i morgon och servera på LOTS Graduation. Redan kl.9.30 ska jag vara vid kyrkan, klädd i svart och vitt. Blir väl väckning nångång efter kl.7. Jejj...
 
Go'natt!

plugg, plugg...

0 Läs mer >>
Tur/retur till Gävle idag.
En snabb träff med handledaren. Hon konstaterade att man kan inte lära en konstnär hur man målar. Konstnären måste försöka själv och sen kan nån annan ge råd.
Fixade och mejlade och printade lite i skolan innan jag återvände hem.
 
Eftermiddag och kvällen skulle gå åt till fördjupning i resultat och analys.
Men hurtiga jag hade ju anmält mig till Blodomloppet för ca en månad sen. Och de visade sig att det är i kväll. Om en timme. Så jag ska iväg in till stan och powerwalka 5 km. Sen snabbt som blixten hem till mina papper igen..
 
Och i morgon åker jag till Stockholm och pluggar med Denise hela dagen.
 
Ljuset i mitt stressade pluggtillvaro är att Hannes och Keren blev klara med sin c-uppsats idag.
En annan ljusglimt är att that guy from Japan ska gå på konsert Stu Larsen & Natsuki Kurai den 1 juni. A dream come true för honom, nästan. Och han är så glad över det. Och jag blir också så glad över det, att det nästan känns som om det är jag som ska gå på konserten. Men jag får vänta några veckor till. Får förhoppningsvist träffa Stu den 15 juni! Natsuki blir kvar i Japan, så honom får jag klara mig utan..
 
Stu.

onsdag.

1 Läs mer >>
 
Så, idag hände något märkligt. Jag och Denise åkte upp till Gävle för att träffa vår handledare. Vi var på plats några minuter innan 10, men handledaren var inte på sitt rum, så vi satte oss ute i lärarnas fikarum och väntade. Vi hälsade på alla som gick förbi och några stannade och frågade om vi väntade på någon. Vi sa att vi väntade på handledaren. När klockan blev mer än 10, började vi fråga runt om någon hade sett henne. Men ingen visste var hon var. Jag försökte ringa henne på henns mobil, men fick inget svar. Helt plötsligt var en hel massa människor involverade i att få tag på henne. Det ringdes och smsades till höger och vänster och klockan gick. Till sist kom en av de som jobbade där, gissar att hon var nånslags administratör, springande med sin telefon och meddelade att hon hade fått tag på vår handledare. Jag pratade med henne lite och hon sa att de hade blivit nått missförstånd. Hon brukade inte jobba på tisdagar + att hon hade ett läkarbesök. Jaha, märkligt. Det var ju hon som hade bestämt att vi skulle träffas idag. Det blev en del tjafsande i telefon över hur vi skulle lösa det. Tråkigt för oss som kommit hela vägen från Uppsala/Stockholm och så var hon inte ens där.
 
Det hela slutade i alla fall med att vår handledares chef, som också dök upp där helt plötsligt, sa några välvalda ord till vår handledare. Och sen när hon lagt på luren satte hon sig ner med oss och sa: "Högskolan betalar era tågbiljetter, hit och tillbaka hem. Så här får det inte vara! Tyvärr kan vi inte ge er nån handledning, men det här är det minsta vi kan göra.". Jag och Denise satt där och visste inte riktigt vad vi skulle säga. Visst var vi upprörda och besvikna, på vår handledare som glömt bort oss. Men att högskolan skulle ersätta våra biljetter? Jag blev imponerad må jag säga! För första gången under mina 3 år på socionomprogrammet blev jag idag positivt överraskad över min skolas villighet att hjälpa!
 

handledarkrångel...

0 Läs mer >>
"I read your text. It is far from being ready for May 24."
 
Att ge upp eller inte?
Jag vill inte ge upp.
Samtidigt skulle det vara så skönt att bara skita i det.
4 dagar kvar.
Är det alltid negativt att ge upp?
Betyder det att man misslyckas?
 
Jag vill inte vara en som ger upp.
Som inte klarar av det.
Andra har klarat det.
Varför ska det vara så svårt för mig?
 
*insert valfritt kraftuttryck*
 
Ska träffa handledaren i morgon och se vad hon säger.
 
 

att erkänna sig beseg...

1 Läs mer >>
 Det här hänt massor sedan sist.. Jag har bara varit dålig på att uppdatera. Dagarna rusar iväg och nu har halva maj redan gått och det är nästan sommar. Jag tycker att det är trist att jag inte riktigt hinner njuta av det. Men förhoppningsvis kommer det flera vårar.
 
Så vad har hänt då?
11 maj var det dags för sista Bruce konserten. Vi anlände i god tid och stod och köade med några trevliga människor. Bakom oss hade vi två unga killar i 15-16 års åldern. De stod och huttrade och frös i skuggan och vinden, men humöret var på topp. Den ena konstaterade helt plötsligt: "Jag kan inte förstå att folk kan stå still! Hallå, fattar de inte? Vi ska se Bruce snart!" Hans kompis påpekade att han stod ju också still, men fick till svar: "Nej, titta på mina fötter." Och mycket riktigt; hans fötter trampade otåligt fram och tillbaka. Killarna spelade sedan lite Bruce musik på sina telefoner för att vi skulle komma i stämning. Den ena gick och köpte en poster. Sen såg de några komma bärande på en systembolagspåse och utbrast: "Ska de supa?! På en Bruce konsert? Är folk dumma eller?!". Insläpp vid halv fem i vanlig ordning och sen väntan inne på arenan.
Och visst blev det en fantastisk konsert även denna kväll! Inte den bästa, jag varit på. Kanske faktiskt en av de sämsta, men med det sagt på inget sätt dåligt. Det är bara svårt att jämföra årets konserter med förra sommarens, som var helt magiska. Men vi fick en härlig party kväll, men hela Born in the USA-skivan. Vad jag saknade var något i Jungleland, Racing in the Streets stil, när det blir sådär fruktansvärt starkt och mäktigt. Men hej, jag ska inte klaga. I'm going down och No surrender är inga dåliga låtar!
 
pastasallad i kön utanför Friends arena.
 
Bruce kommer förbi och säger hej. 
 
En hyllning till Clarence Clemons och Danny Federitci.
 
Rest in Peace Big Man. 
 
Nils "the mad hatter" Lofgren. Still alive and kicking. Elins favorit. Så den här bilden är till henne!
 

Början av veckan såg ut såhär: 
 
Plugg på balkongen.
 
Slarvig lunch.
 
Och ett brev från Japan.
 

Sen blev det två dagar av intensivt pluggande på Söder i Stockholm:
 
Älskade vår.
 
Stockholm visade sig från sin bästa sida. Tråkigt nog hann jag inte njuta så mycket av det. Utan vi satt mest instängda i Denise lilla lägenhet. 
 

På torsdag passade jag och Frida på att luncha nere vid ån i Stadsträdgården och avnjuta sommarens första glass.
 
Systrar vid ån.
 
Glass och sol..
 
och en spännande skylt vid Domkyrkan. 
 

I fredags jobbade jag. Varför? kan man undra, då jag redan har så mycket annat på gång och stressar som en idiot. För att jag är för snäll helt enkelt. Jag hade sagt nej till jobb på måndag och tisdag redan, men när Ilkka ringde för tredje gången på en vecka och bönade och bad, kunde jag inte säga nej.. Men det gick ganska bra på jobbet. Är faktiskt mycket roligare att jobba än att skriva uppsats. Heh.. Fick också träffa Philip a.k.a. Nice och Tim och fundera lite med dem på fika/lunchrasten. Träffar dem så sällan, nu när jag inte jobbar så mycket.

I lördags var det plugg, hockey, lindy hop och Eurovision Song Contest som stod på schemat.
Hockeyn gick mindre bra, när Finland förlorade mot Sverige. Jag hade försökt förbereda mig mentalt på det. Men samtidigt gör det alltid så ont. Förstår inte varför man utsätter sig för en sån tortyr, som hockeymatcher ofta är. Kanske för att det är värt det, de gånger när vi vinner. 
 
FIN-SWE.
 
Efter den dumma hockeymatchen åkte jag och Frida in till stan en sväng. Det var nämligen dags för parkdans i Stadsträdgården som Swingkatten ordnade. Jag var inte så sugen på att dansa, men tänkte att det kunde vara roligt att åka förbi och titta och ta del av stämningen. Men så "tur" hade jag inte. En kille som jag gått danskurs tillsammans med såg mig där jag satt och gömde mig på en bänk och vinkade till mig att jag skulle komma. Och ja, jag är ju inte den som är den.. Blir man engång uppbjuden, om så än bara genom att en kille vinkar sig till en, så kan man ju inte tacka nej. Jag kände mig lite som Bambi de första sekunderna och jag sa till Björn (som min danskavaljer heter) att han får ta det lite lugnt. Men det gick bra. Stundtals hade jag ingen aning om vad han höll på med, men jag försökte följa så gott jag kunde. 
 
Det är de små stunderna i av lycka som gör livet värt att leva. Som t ex att snurra runt med en blond kavaljer på ett dansgolv i en park en lördagkväll i maj när solen sakta håller på att gå ner. 
 
Parkdans.
 
Jag och Frida stannade bara i parken i ca en timme, sen var det dags att söka sig hemåt och ladda för Eurovision Song Contest. Så det blev inte så mycket dansande för mig. Men det lilla jag dansade var ialla fall roligt! Och det var skönt att för en stund inte stressa över c-uppsatsen, eller få magsår över någon idiotisk hockeymatch..
 
I går jobbade jag med en inlämningsuppgift till juridikkursen hela dagen. Såg med ett halvt öga på hockey också. Både bronsmatchen mellan FInland-USA och sen finalen mellan Sverige-Schweiz. Spännande matcher båda två. Resultaten i båda matcherna skulle gärna ha fått se annorlunda ut, men.. Slängde också ur mig, i ett svagt ögonblick i en facebook-konversation med Tommy T, att jag lovar att plaska runt i en fontän om Sverige vinner. Så det blir väl att leta reda på en fontän då, innan den här dagen är slut..
 
Ska sätta mig ner och analysera intervjuer nu..
 
Det ryktas att det är deadline redan på fredag. Lord, have mercy.. Vi ska träffa vår handledare i morgon. Jag är livrädd för henne.. Nåja, kanske inte livrädd, men hon är lite skrämmande ibland. Är rädd att hon kommer att kritisera sönder oss. Men nu ska jag inte börja måla upp skräckscenarier i mitt huvud. 
 
Djupa andetag nu.. Snart är vi i mål.
 
Saker jag ska göra när jag är klar med uppsatsen och juridikkursen:
• äta glass på stan med Frida i fem timmar (Vi har kommit överens om det. Vet inte om man kan äta glass i fem timmar, speciellt inte om man är som jag, lite laktosintolerant. Men de fem timmarna symboliserar att vi inte har bråttom nånstans!)
• hälsa på Hannes och fika och blåsa såpbubblor
• klura ut hur jag ska ta mig till Holland om en månad
• försöka ta mig till en läkare och låta hen lyssna på mina lungor
• shoppa lite nya sommarkläder
• ligga på en gräsmatta
 
Sådär, varsågoda, här har ni mitt längsta blogginlägg hittills. Grattis om ni orkade ta er igenom hela! 
Nu ropar verkligheten på mig.. 
Var snälla med varandra!

en vecka i mitt liv

0 Läs mer >>
Skulle ta en kort paus i pluggandet igår och gå ut i solen en stund. Men det var så underbart varmt och vackert och blommor överallt, så det blev en ganska lång promenad. Fotograferade lite med min iphone, men tyvärr lyckades jag inte riktigt fånga allt det där underbara. Här är i alla fall lite bilder från gårdagen. 
 
på den bänken skulle man gärna sitta och mysa.
 
blå blommor.
 
vitt överallt.
 
skogspromenad.
 
en grind.
 
hurra för gröna löv på träden!
 
älskar att gå på grusvägar.
 
blommor!
 

mera vår

0 Läs mer >>
Sommarvarmt och alldeles underbart där ute. Att sitta inne och plugga känns helt fel.
Men nu är det dags att vara flitig.
Jag och Denise gjorde tre intervjuer mellan kl.9-12 idag. Och nu har vi en hel del att transkribera.
Fick också ta på en bok till juridikkursen idag. Så nu kan jag ta itu med inlämningsuppgiften.
En uppgift i taget... Step by step..
 
Fick också frågan om jag kunde jobba på måndag. Men där var jag tvungen att säga nej.
 
Tänker faktiskt unna mig en liten promenad om en stund. Det är helt enkelt för underbart där ute!
 
 
Blommande träd vid Centralstationen i Uppsala.

älskade vår...

0 Läs mer >>
Det är skönt att känna att man lever.
 
Har fått mejl från vår handledare. Hon vill ha vårt första utkast av uppsatsen på tisdag. Jodå, så att...!! Sa jag att vi ska göra 3 intervjuer i morgon också, och transkribera dem i helgen + att jag ska lämna in en juridikuppgift på söndag, och gå på en konsert på lördag och ha en föreläsning på tisdag också?! Saknar dessutom kurslitteraturen till juridikkursen. Skriva uppsatsen för vi försöka göra på måndag kanske.. hahah.. Sen har vår handledare inte möjlighet att träffa oss innan den 21:a. Och vi ska väl lämna in vår uppsats till våra opponenter runt den 27:e maj. Nu är det action, pojkar och flickor!
 
Men som Carl-Gustaf Severin sa en gång: "Befinner du dig i en situation där du antigen kan skratta eller gråta. Välj alltid att skratta."
 
Såhär fridfullt kan det se ut när jag pluggar. Eller ialla fall när jag tar andningspaus..

Stressigt värre..

0 Läs mer >>
Idag har jag varit hemma och transkriberat hela dagen. Jag transkriberade en timmes intervju och det tog helt seriöst hela dagen. Började kl.11 och var klar kl.19. Däremellan hann jag visserligen med både lunch och fika. Jag är inte helt klar med den heller. Ska lyssna igenom allt en gång till och rätta alla mina stavfel och sånt.
Ska dessutom transkribera en till intervju i morgon.

Jag och Denise har hunnnit göra tre intervjuer; två i Älvsjö i måndags och en i Uppsala i tisdags. Och nu på fredag ska vi göra tre till här i Uppsala. Känns skönt att bli klar med dem den här veckan. Och sen är det bara att jobba vidare på uppsatsen. Mindre än en månad kvar nu.. 3 veckor kanske.
 
C-uppsats litteratur.

Fick reda på att jag inte fick godkänt i förra kursen. Det är trist. Vet inte var det gick fel. I hemtentan eller salstentan, eller i båda.. borde ta reda på det och också vad som krävs för att jag ska få godkänt i kursen.
Har börjat en juridik kurs också. Eller den började i måndags, när jag intervjuade socialarbetare för fullt. Men jag ska iallafall läsa den kursen. Känner inte att den är top prioritet just nu. Jag har så mycket annat att tänka på.
 
Och i söndags avslutades Lindy Hop kursen. Så nu är jag fullärd. Måste försöka hitta tillfällen att dansa under sommaren, så jag inte glömmer bort allt. Och kanske fortsätter jag till hösten. Måste prata med min partner, om han hänger med en termin till.
 
Ikväll anlände mamma till Uppsala igen. Hon åkte hem i söndags och är nu här igen. Stannar till söndag. Så nu är lägenheten full med Vikska damer. 5 för att vara mer exakt. Får se hur det ska gå.
 
Har det hänt nått annat roligt... oja, det har det..mitt liv är fullt av tokigheter och annat som gör livet värt att leva. Här är några små anekdoter från veckan som gått:

• I söndags när jag gick från dansen frågade en av mina kursvänner om han skulle köra mig nånstans. Det var väldigt snällt. Men eftersom jag skulle möte Elin och Frida tackade jag artigt nej. När jag hade gått några hundra meter såg jag att nån hade ställt ut en hylla full med böcker utanför sitt hus. Det stod att böckerna var till salu och att man kunde lämna pengarna i brevlådan. 10kr/bok, eller 50kr/6 böcker. Det fanns till och med en låda med plastpåsar som man kunde bära böckerna i. Jag hade tyvärr inte tid/ork att stanna. Men bara synen av detta gjorde mig glad. När jag hade gått ytterligare en bit så passerade jag en busshållplats. Där stod en man, kanske lite yngre än mig, och väntade. Han vände sig mot mig när jag passerade och frågade om han fick ställa en ovanlig fråga. Det fick han självklart. Och då frågade han om han skulle kunna få min nummer, och ringa mig nångång. Hur ovanlig den frågan nu är, kan man ju undra. Jag skrattade hjärtligt och förklarade att jag blev smickrad, men sa att han tyvärr fick klara sig utan min nummer. Han förstod inte riktigt varför, "vad är det värsta som kan hända?". Ja-aa du, vad är det värsta som kan hända.. Jag har varit med om både det ena och det andra när jag inte tänkt efter och lämnat ut min nummer till främlingar. Lite kul var det ändå! Och stort plus för frimodigheten!
 
• I Älvsjö träffade jag också på några personer som förgyllde min dag. Denise glömde en väska på stället där vi gjorde intervjuerna och medan hon hämtade den stod jag och njöt ute i solen. En lite sliten man i permobil körde förbi och jag log säkert lite mot honom. Kanske för att jag bara var så lycklig över att det var varmt och soligt. Mannen stannade iallafall och konstaterade att det var vackert väder. Och jag sa att "nu är det snart sommar". Vi språkade lite om vädret och sen frågade han om han fick berätta en rolig historia. Det fick han självklart. Han berättade sin historia, men på grund av att han talade väldigt otydligt så hängde jag inte riktigt med. Men jag skrattade artigt ialla fall! Han frågade om jag ville höra en till. Men precis då kom Denise och jag fick önska farbrorn en bra dag istället. La min hand på hans arm när jag sa hejdå. Det kändes viktigt. Jag ville att han skulle känna sig sedd. När jag en stund senare skulle åka från Älvsjö och skulle betala min biljett i luckan visade det sig att mannen som satt där också var en väldigt pratsam och glad person. Han frågade om jag var säker på att jag ville åka därifrån och jag sa att nu räcker det faktiskt med Älvsjö för den här gången. Han frågade: "Du är inte från Stockholm va?" Och så pratade vi på lite om ditt och datt, medan jag betalade. Han hade inte det minsta bråttom. Han var också väldigt noga med att jag skulle hitta rätt. Han informerade att pendeln till Uppsala skulle gå 15.56 och att jag skulle hålla ögonen på "monitören" så jag såg till vilket spår jag skulle gå, antingen trean eller sjuan. Och så önskade han mig en bra dag och avslutade med "vi ses!". Ja, nu vet jag inte om jag kommer att åka till Älvsjö nån mer gång. Denise har flyttat därifrån och intervjuerna är klara. Men kanske.. vem vet. Trevlig man i alla fall!
 
Såna här möten förgyller min dag. Frida har nångång konstaterat att det är märkligt hur alla "konstiga" människor dras till mig. Jag tycker det är ganska roligt. Människor är fantastiska och att möta olika människor gör mig lycklig.
 
Och så har hockey VM dragit igång. Har bara sett två matcher; Norge-Canada igår och Finland-USA ikväll (och lite Sverige-Norge faktiskt). Tråkigt att Finland förlorade ikväll. Jobbigt när man blir så engagerad.
 
Finland-USA
 
I morgon ska Frida och Elin på pastor Ulfs vårseminarium, Caroline ska jobba, jag ska plugga och mamma får underhålla sig själv här hemma. Kanske gör hon mig sällskap ute på balkongen när jag pluggar. Det får hon, bara hon inte stör.. Älskar våren. Och älskar min balkong.
 
Nästan sommar nu va?!
 
Nu är det dags för mig att ta natt. Vet inte om den där väderleksgrejen stämmer. Men nu regnar det ialla fall utanför mitt fönster. Min vädringslucka står öppen och det låter väldigt mysigt.
Sov gott!

Onsdag.

0 Läs mer >>
I lördags var det sen dags för Bruce konsert nr 2.
Vi ville ha bra platser ganska nära scenen och vi var framme i Solna redan vid halv fyra. Vi gick ett varv runt Friends Arena innan vi hittade rätt till kön till Gate 1. Vi hittade också Stig, Jan Robert och Stybbe som satt och köade. Jag hade en biljett som Stig skulle köpa av mig. Eller av Elin egentligen. När Stig såg biljetten utbrast han: "Har du en sån biljett! Det är ju dom här som dom meddelat att det är nått fel på..". Hjärtat hoppade upp i halsgropen och jag kände paniken rusa genom kroppen. Det tog några sekunder innan jag såg Stigs leende och insåg att han bara drev med mig. Han höll nästan på att få stryk. Det finns vissa saker man inte skämtar om. Bruce-biljetter är en sån sak.
 
Sen började köandet och väntandet. Vi köade till halv sex, då började vår kö röra på sig och vi förflyttade oss sakta mot en trappa. Sen ner för trappan och genom security check och sen biljett koll och sen in. Vi kom in i innerfållan och placerade oss nån meter från stängslet, lite till höger om scenen. Och så väntade vi lite till.. eller mycket till.
Strax efter åtta steg gänget upp på scenen igen!
 
Jag såg inte så bra, för det stod ett gäng långa människor framför mig. Och det var sjukt trångt. Efter en stund insåg jag att jag inte skulle kunna njuta av konserten om jag bara stod där och störde mig på allt. Så jag drog mig lite längre bak. Och där såg jag mycket bättre och där kunde jag också dansa loss hur mycket jag ville.
Jag blev dock påmind om en textrad ur en av Passengers låtar "I hate ignorant folks, who pay money to see gigs, and then talk through every #%§£ song". Jag hade ett gäng framför/bredvid mig som pratade och pratade, och drack öl och pratade... i en av de lugna låtarna försökte nån hyscha den lite.. men det blev nästan bara värre av det. Jag fösökte istället söka mig lite längre bort från dem.
 
Och vilken kväll det blev! Jag hoppade och dansade så svetten rann.

En av de mest magiska stunderna under kvällen var låten Racing in the streets. Jag trodde nästan att jag dött och hamnat i himlen en liten stund där jag stod bland 50 000 andra och the E Street Band spelade på som om det inte fanns någon morgondag. Och där och då slogs jag av en tanke. Trots att jag ofta är ganska nöjd med livet som singel, så kände jag att jag saknade någon. I den stunden av ren magi, när musiken var så vacker att mina ögon tårades, och hela mitt inre exploderade i en lyckorus, då önskade jag att jag hade haft någon vid min sida att dela det ögonblicket med. Tjejer har ofta långa listor på hur dröm-mannen ska vara. Jag har försökt undvika dessa listor till det yttersta, för jag tycker sånt är fånigt. Men nu funderar jag faktiskt att lägga en sak på min lista; jag vill ha en kille som gillar Bruce Springsteen.
 
När konserten var slut var det åter dags att följa strömmen mot pedeln. Det gick lite smidigare den här kvällen, än kvällen innan. Och vi återvände till Uppsala.
 
Det var Bruce konsert 2/3, på lördag blir det dags för den tredje. Jag kan knappt vänta.
Svårt att beskriva den lycka som jag känner när jag ser Bruce och hans gäng rocka runt på scenen.
I just love it!
 
Tre lite suddiga damer i väntan på Bruce..
Bruce Springsteen & the E Street Band
 
Så nära kom jag honom denna gång.. "I'm waitin', waitin' on a sunny day..."
 
Tack för denna kväll!
 
10 minutes of pure magic..

Bruce, del 2

0 Läs mer >>
I helgen var det alltså äntligen dags. Bruce Springsteen kom till Sverige.
 
Första kvällen, dvs fredagskvällen, hade vi sittplatser. Vi var ändå så uppspelta och förväntansfulla att vi kom till Friends Arena i Solna i god tid. Området kring Friends arena påminde mest om en sandlåda, med lyftkranar och halvfärdiga byggnader. Stämningen var dock på topp. Vi kom dit strax innan isläppet, kl.17.30.
Inne i arenan hittade vi våra platser, längst bak. Vi satt där och tittade på folket som sakta fyllde arenan. Jag var så upprymd att jag inte kunde sitta still.
 
De som satt runt omkring oss var mest äldre människor och det visade sig senare under kvällen att de inte var de mest dansanta..
 
Strax efter kl.20 drog Bruce och the E Street Band igång. De var som vanligt helt fantastiska! Publiken var dock lite trög och även om vi stod upp och dansade lite, blev det ganska mycket sittande. När vi såg hur de där längst fram hoppade och dansade, så kändes det lite trist att sitta där långt borta. Men vi bestämde oss för att inte gnälla, utan konstaterade "i morgon är det vi som står där framme!".
 
En av kvällens höjdpunkter var Jungleland. En hyllning till Clarence Clemons, med hans brorson Jake Clemons på saxofon. Det var helt magiskt. Nästan så man fick börja blinka bort tårarna lite..
Under den låten var det tre unga killar (kanske 18-19 år) som stod några rader framför oss. Och de gav sig hän till musiken på ett sätt som fick mig att le. De stod med lyfta händer. De kramade om varandra och såg på varandra med en blick som sa "fatta att han spelar den här låten..!". Kanske sa det också något till varandra, jag var för långt ifrån för att uppfatta det. Det såg ialla fall ut som om det sjöng med. Och så stod de där och höll om varann och en av killarna lyft sitt ölglas i slutet av låten i en skål. Skål för Clarence, och tack för allt!
 
Det är en ganska mäktig känsla att stå där på arenan med över 50 000 andra en fredagkväll.
Mindre mäktigt var det kanske när dessa 50 000 skulle ut ur arenan och mot pendeltåget.. Det var ganska kaotiskt där en stund. Tur nog skulle vi norrut, medan de flesta andra skulle in mot Stockholm. Så när vi väl kom ner på perrongen kunde vi ta det ganska lugnt.
 
Bruce konser 1/3 avklarad.
 
fredagsmys när det är som bäst.. ♥

Bruce, del 1

0 Läs mer >>
 Dagarna springer iväg och jag hinner inte med bloggandet...
Men jag har mycket roligt att berätta och det ska jag göra. Tyvärr inte nu. ;)
Nu måste jag sova så jag orkar intervjua en kurator i morgon.
Wish me luck!
 
Idag har jag hängt i Älvsjö. Såhär vackert är det där.. Jag och Denise gjorde två intervjuer där. En gick bra. En gick inte alls bra. Och det dumma är att nu är det bara den som gick sämre som snurrar i min skalle.. Inte bra uppladdning för intervjun som vi ska göra i morgon.

Intervjuer

0 Läs mer >>
Drömde en massa märkligt i natt. Som att nån attackerade vårt hus hemma i Lappfors. Det var ett gäng med ungdomar som stod runt vårt hus och kastade stenar.Vi ringde polisen, men de sa att de inte kunde göra något, utam tyckte att vi skulle låta ungdomarna hålla på, och vänta på att de skulle tröttna.. De verkade inte tröttna, utan smög runt vårt hus som blodtörstiga vargar.
 
Drömde sedan att jag gjorde en intervju till c-uppsatsen och hon jag intervjuade tyckte att frågorna var helt värdelösa och jag kom på att jag måste byta ämne att skriva om..
 
Tolkar mina drömmar som att jag är lite stressad.
 
Ska försöka vara duktig idag!
 
I ,morgon är det dags för Bruce.. helt galet!

Mardrömmar