I don't know where I'm running...
but I know how to run. Cos running's the thing I've always done..
Och springningen går bra. 88 dagar kvar till Stockholm halvmarathon. Vilket gör mig lite nervös..! Men jag har mina spring-vänner som uppmuntrar och ger råd. Tydligen är det intervallträning, och att springa i backar som gäller. Men det är så fruktansvärt tråkigt och tungt. Så vad jag gör är att försöka springa något sånt varannan gång och varannan gång får jag ta min gamla trogna 9,5 kms runda. En annan sak som jag ska börja träna på nu är att springa-dricka-springa. Jag har fått låna ett vätskebälte av Stefan, men har ännu inte hunnit prova springa med det. Tydligen måste man dricka lite också, när man springer långt.. Innan Blodomloppet sprang jag 3-4 dagar i veckan, nu har jag tappat lite av ivern, men försöker att komma ut åtminstone två gånger i veckan. Och så promenerar jag en del också de dagar jag jobbar och vet att jag inte kommer att orka springa sen när jag kommer hem.
Senast jag pratade med pappa kommenterade han något om att jag inte skulle springa så mycket att jag helt magrar bort, och ifall det är flera som undrar om det så kan jag lugna er med att vågen fortfarande ligger på några kilo över 70. Så ingen viktmiskning här inte!
Jag har två mål som jag satt upp nu för sommaren:
1. Klara milen på under en timme. Ca 3-4 minuter snabbare måste jag bli.
2. Ta mig i mål på halvmaran. Tiden är inte så noga, men typ på 2.30.
Patrik accepterade mitt halvmarathon-mål, men Stefan hävdar att det är dumheter. "Inget långsammare än 2.15!", sa han bestämt och påpekade att jag har hela sommaren på mig att träna. Vi får se, säger jag. Det är skönt att ha dem på min sida i alla fall!
Jag har utsett dem till mina inofficiella rådgivare när det gäller springningen, för det vet lite vad de snackar om. Stefan har sprungit tjugo Stockholm marathon, och han springer sitt femte New York marathon i höst. Det kommer också att bli hans sista, efter det blir det bara "korta sträckor", dvs halvmarathon och kortare. Patrik sprang sin första halvmara i höstas och sitt första marathon nu i maj. Så Stefan har erfarenhet och Patrik vet hur det är att vara nybörjare.
Min kollega Mårten frågade för inte så länge sen: "varför måste du hela tiden bli bättre, kan du inte bara ha roligt?". Det här är roligt! Och det är lite så här jag är när jag får en idé. Jag går all in.. Sen vet jag inte hur långt det här räcker. Kanske slutar jag efter halvmaran. Kanske inte. Just nu är det roligt ialla fall! Och nu känns det bra!
Hösten ser ut såhär när det gäller mina lopp (anteckna det i er kalender, så ni vet när ni ska heja!):
23 augusti: Color run i Uppsala, 5 km, bara för att det är roligt. Ett färgglatt lopp! (inte anmäld än)
13 september: Stockholm halvmarathon, 21km.
28 september: Lidingöloppet, 10 km.
22 november: Tunnel run i Stockholm, 10 km. (inte anmäld än)