ellinors funderingar

 Tidigare idag när jag stod och drog på mig mina tights, som jag har på mig när jag springer, slogs jag av en tanke. Tänk om någon skulle ha sagt åt mig för ca 10 år att jag skulle springa runt i tights i Uppsala, där folk faktiskt kan se mig. Jag skulle ha gapskrattat! Det skulle ha varit helt absurt för mig att ens tänka tanken att en småfluffig typ som jag skulle dra på mig något sånt! Idag är jag fortfarande lite småfluffig både här och där, och om jag kikar på vågen så kan jag konstatera att jag når nya höjder. Men något har tydligen ändå hänt med mig! Dels får man väl ändå skylla på trender, och mode och vad som är inne. Det som man skrattade år för några år sen är det som man nu går runt i själv.. Men kanske är det också något som har hänt inne i mitt huvud, och i min självkänsla och självbild.

 

Målet för i år, är detsamma som det har varit de senaste åren, att jag ska våga ta på mig en bikini/simdräkt. Jag vet att det låter sjukt, men i mitt huvud är det en av de största utmaningarna. Bara tanken på att visa sig i bikini in public får mig att kallsvettas. Jag tror att det var 2002 som jag senast hade på mig en bikini på dygnets ljusa timmar, på en allmän strand, där folk såg mig. De senaste åren har jag lyckats få på mig simkläder ungefär en kväll per sommar och då smygit ner till stranden sent i hopp om att ingen ska se mig.

 

Det är konstigt hur lätt det är att tro på lögnerna som man intalar sig själv.

Och ännu konstigare är det att det är så svårt att ändra på den negativa bilden man har av sig själv.